garpenblogg

Alla inlägg under december 2010

Av Maria - 31 december 2010 16:38

Julen är förbi, och året är snart slut. Över hela landet, från Piteå i norr till Ystad i söder, springer det omkring små Garpenborgare i denna kalla och snöiga vinter.


I år har 3 kullar sett dagens ljus. I F-kullen fick Ärtan 1 valp, Garpenborg’s Fourmi, som bor hos Elin på kennel Minstaff i Borås.  I G-kullen, blev Ärtans kullsyster Ärbara Tösen, mamma till 5 livliga små valpar.  H-kullen blev 3 st. Föräldrarna är Garpenborg’s Ylle och vår egen Rex. Rex har för övrigt blivit far till en kull hos Kennel Kedistos i Norge. Totalt i Garpenborg’s kennel har det tom 2010 fötts 111 små staffevalpar som gett glädje åt oss som uppfödare, och inte minst åt ägarna som familjemedlemmar.


 Även vår egen familj har utökats under året. Alexander föddes den 26 april, och är nu vid 8 månader en väldigt hundvan liten pojke som charmar de flesta han möter.


I år har väldigt många tävlat. Några för allra första gången, andra är betydligt mer rutinerade. Det har blivit många framskjutna placeringar. Garpenborg’s Ånna har tagit 2 cert på utställning i år. Bara ett kvar…  Garpenborg’s ZsaZsa har tagit ett 1:pris i lydnadsklass 1. Garpenborg’s Zelma har erhållit titeln LP1, Garpenborg’s Wanessa även hon ett 1: pris i lydnadsklass 1. Garpendotter godkänd i anlagsklass viltspår. Dessutom har många mentalbeskrivningar utförts. Vår egen Garpenborg’s Yoyo kan numera titulera sig: Svensk vinnare 2010 (SE-V 10), samt Finsk utställningschampion (Fin UCH). (Behöver jag nämna hur stolt jag är över henne och min egen Maria som nästan alltid måste visa henne. Tack Älskling!) Jag har säkert missat någon, men poängen är att oavsett resultat och placering är att vi är mycket glada för alla ambitiösa valpköpare som tävlar med och beskriver sina hundar. Jag vill också passa på att nämna den trevliga stämningen det är varje gång vi ses på en utställning. Alla är glada och vetgiriga samt hejar på varandra. Det är som en liten familj…


Vi är mycket stolta över de små underverk vi varit med att skapa. Det är många timmars funderande, diskuterande och planerande som leder fram till en parning. Därtill kommer oftast en resa, (ibland långt bort),   som förhoppningsvis leder till 8 veckor med inte bara kelande med små valpar. Små små underverk som blir någons älskade familjemedlem. Det är en mycket speciell känsla som är svår att beskriva.


En annan sak som är svår, är när man förlorar sin vän. Ena dagen är allt jättebra, och nästa finns den inte mer. Det här året har 6 familjer mist en medlem: Garpenborg’s Conrad ”Conrad”, Garpenborg’s Tindra ”Julia”, Garpenborg’s Mango ”Mango”, Garpenborg’s Orlando ”Charlie”, Garpenborg’s Rustubus ”Buster“.  Vi kommer aldrig att glömma er!


Värt att nämna är att det finns möjlighet att bidra till forskningen om genetiskt arv för Epilepsi i Finland, samt ärftligheten i Demodex hos Statens Lantbruks Universitet i Uppsala. Om tillräckligt många hjälper till kan vi kanske identifiera de gener som styr uppkomsten av dessa sjukdomar. Garpenborgare som skickat in blodprov är Vera, Yoyo, Alfons & Tösen till Finland, och Garpenborg’s Unicornico "Alfons" och Garpenborg’s Ärbara Tösen för Demodex hos SLU. Kontakta oss för information om hur du gör om du vill hjälpa till.


För 2011 väntar nya utmaningar. Maria har startat ett eget företag. Ullas hunddagis är beläget i Pampas marina. Det kommer säkerligen kräva en del tid. Jag själv firar 10 år med min firma. I-kullen är planerad till månadsskiftet januari-februari. Ett stort äventyr blir WDS 2011 i Paris i juli. Vi hoppas på hjälp med barnen så dom slipper 250 mil enkel resa i bil… Under året hoppas vi dessutom att vi får träffa både nya och många av våra gamla valpköpare!


Till sist vill jag och Maria önska er alla ett riktigt gott nytt 2011

   

        

Av Maria - 30 december 2010 13:26

syskonen umgås som vanligt en del, och enligt mail att dömma uppskattar mattarna det lika mycket som hundarna :-)

Sessan börjar se lite lovande rund ut om magen

  

  

  

Av Maria - 29 december 2010 19:31

så var det dags att öppna Dianas paket till hundarna, den superfina sängen hade vi ju redan tjyvkikat på- men det avlånga röda paketet var ju fortfarande ett mysterium. Ett mysterium som Vera hjälpte oss att lösa

  

något snopen såg hon allt ut när det inte var något ätbart där i

  

husse & matte blev desto gladare, härliga koppel och halsband från Hurtta är ju toppen!

  

okej vi erkänner, denna bilden är helt klart iordningställd :-) men visst blev dom fina! TACK TACK Diana, perfekt julklapp!

  

jo, vi gjorde ett pepparkakshus iår, ett för människor med ont om tid = byggsats *skrattar* blev rätt bra även om taket brakade in :-)

    

Av Maria - 29 december 2010 14:41

var FYLLT av läckerheter för hela familjen. Toppenskoj att öppna då alla var väldigt heta på gröten, antingen minns dom förra årets hit frå samma avsändare eller så kände dom doften av julgodiset som fanns där inne. Vera och Kristoffer drog i varsina ändar på de varsamt inslagna paketen. Så fint alltihopa redan innan man öppnat, hade jag fått bestämma hade vi haft paketen framme ett tag, men det hade varit tortyr för vissa familjemedlemmar

    

båda vill ha samma paket

   

titta så fint inslagna!

   

Alexander var mycket koncentrerad och nöjd, Vera är förstås med och håller koll även här, vem vet vad det kan vara i hans paket

   

Även husse&mattes fina ljus i keramik hållare var hon tvungen att smaka på, ingen fara skedd, både presenten och tänderna höll denna gången

  

leksaker i form av ursöta muffins och kanelbullar var klart mer ämnat för både hundar & barn

   

Här kom favoriten, hundgodis i form av pepparkaksgubbar, julstrumpor och polkagrisstångar

 

en till som fått syn på hundgodiset,,,

  

och till höger i bild ser ni att en del slank ner oxå,,, :-) 

   

här försvinner julstrumporna, delikata hälsar Vera & Yoyo!

 

    

titta, allt samlat (förutom de uppätna julstrumporna)

   

  JÄTTE tack till Garpenborg's Dio med matte Johanna och husse Tomas!   

       

Av Maria - 28 december 2010 22:00

Garpenborg's Rustubus

"Buster"

24/4 2002 - 30/7 2010

I somras gick Kristins Buster bort, han dog hastigt vid en ålder av lite drygt 8år. Jag skriver Kristin's Buster, för först och främst var han faktiskt hennes. Men han var många andras oxå, tack vare Kristin. Hon har varit så givmild med sin älskling, det är ovanligt, tom väldigt ovanligt skulle jag vilja påstå. Detta faktum gjorde honom unik. Kristin & hennes dåvarande sambo Daniel var nämligen inte Busters första matte&husse, utan dom fick honom som omplaceringshund. Kristin har dock i alla år låtit Busters första matte Lelle, vara med i Busters liv, dom har träffats och umgåtts och snabbt blev dom goda vänner- man kan säga tack vare Buster- men förstås mest tack vare Kristins öppna & givmilda inställning.

När Kristin & Daniel separerade beslöt dom sig för att ha delad vårdnad, exakt samma upplägg som med tvåbenta barn, och det har även det fungerat mkt bra.

I alla dessa år som Kristin haft Buster så har han krävt en hel del jobb av henne, bara det faktum att dom nog vägde ungefär lika mycket (eller lite beroende på vem av dom man tänker på) säger ju en hel del om hur mycket lydnad som krävs när man är ute och promenerar :-) Kristin har därför jobbat oerhört hårt med Buster och haft det där jäklaranamma som man måste ha som rottweilerägare, i alla fall om man vill vara en bra sådan.


Det har varit en fröjd för oss som uppfödare att få följa Buster på hans livsresa, och även om man alltid tycker att det är för tidigt när någon går bort så måste vi ändå säga att ett lyckligare liv än Buster haft hos sin Kristin, det går inte att få.

Tack Kristin, STORT tack för att du omfamnade denna omplaceringskille och gjorde honom till den undebaraste rottweilerpojke man kan önska sig! Ni var verkligen ett fantastiskt ekipage, ett ekipage som du styrde med kärlek & värme. Kram till dig från oss   


först bilder på Buster hos fotografen

    

sedan lite bilder från Buster & Kristins besök hos oss

Vera älskade Buster djupt, och faktum är nu när jag tänker efter- att hon bara har smitit från mig en enda gång- och det var i höstas för att hon ville hälsa på en rottweiler pojke-(jag kom ikapp henne, och vips försökte hon göra om det 2sek senare) kanske hon trodde det var Buster? Jag lutar åt att tro så.

        

Kristoffer blev även han kär i Buster, eller i alla fall i Busters svans :-)

       

   

och här, hans fina fina gravsten. Han vilar hos Kristins föräldrar. Godnatt Buster- vi är många som saknar dig!

    

Av Maria - 27 december 2010 14:49

är Garpenborg's Helylle "Axel" med sitt hem i Piteå. Här bor han med sin potatisodlande familj. Vi ser med spänning fram emot att få följa hans liv & leverene på gården. Stort tack till matte Katarina för härliga bilder. Kristoffer tackar extra mycket för bilden på hans favoritgrej i världen: traktor!

     frågan är om man ens får vara såhär söt!?     

    

   

     

Av Maria - 27 december 2010 13:11

eller i detta fall: i ved-kommer fram vid tö

En lustig, om än kortlivad, syn mitt bland vårt julpynt

    

Av Maria - 27 december 2010 11:41

kan det se ut lite hur som helst :-)

     

när ena barnet är på glatt humör är det andra mindre lyckligt,,,hundarna tröttnade efter bara några minuter,,, Så böt vi bakgrund och hoppades på bättre lycka

  kristoffer pillar/drar alltid i öron när han är trött. Helst mamma eller pappas, men lillebrors duger oxå (så även hundarnas öron)   här ovan säger Vera att fasen nu får det vara slut på detta, och matte fick hämta frolic. Bilden nedan är ju jättegullig på barnen, men båda hundarna ser ut som skrutt  

  lillebror kan bitas nu,,,och ont gör det kan jag lova   

   

bilden ovan indikerar att en paus är på sin plats :-)  Mina fotomodeller är inte dom lättaste att ha att göra med.

God fortsättning alla vänner!

Presentation

Fråga mig

17 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
   
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17 18
19
20
21
22 23
24
25
26
27 28 29 30 31
<<< December 2010 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards