våra V valpar, vi tänker på er alla tre! Så små och fina, så många förhoppningar, så lite som det blev av dem. Samtidigt tacksamhet för den tid det blev. Likt förra året ni fyllde år så sänder vi många varma tankar till Enzo & Vanja i himlen och något gott via den vanliga posten till Rutan

man kan kanske tycka att det blir återkommande detta att vi skriver att vi tänker på de som ej längre finns, dom finns ju så att säga lika lite varje år som dom skulle fyllt ett nytt år. Men att vara uppfödare innebär faktiskt mycket sorg, många tunga beslut både att ta för egen del men framför allt att få följa valpköpare när dom tar dem. Att stötta så gott man kan, att ta sitt ansvar samtidigt som man måste vara ödmjuk inför naturen. Alla valpar föds inte med samma förutsättningar, alla blir inte friska. Det är tungt, och det ska det vara oxå. Tycker man inte att det är tungt då blir man ingen bra hunduppfödare.

Puss till Vanja, Enzo & Rut!

avslutningsvis om Ludde kan sägas att han höll på att överraska mig när han närmade sig Yoyos älskade boll, tänkte att NU vill han säkert leka lite. Icke, Lude såg bara ytterligare en möjlighet till att gå på toa :-)

måste komma ihåg att skölja av den innan Y kommer ut nästa gång

han hade dock en liten egenhet den gode Ludde (säg vem som inte har det) Han bajsade PÅ trädstammar, liksom tröck fast det hela. Inte så himla lätt att plocka, dock riskerar man förstås inte att trampa i det, alltid något :-)

en kille vid namn Ludde var och hälsade på oss i ett par dagar, lugn och snäll var han en dröm att passa. Irma instämmer i lovorden, fast hon tycker att det bästa var att han var så rolig att smyga på och att han sprang så fort när man jagade hoonom :-)

        och så smyger vi lite till