vår Alexander har en egen Carola fläkt, inte direkt glamoröst, men det bryr man sig inte om när man är 1år :-)

Malte är hane nog att kunna bära upp en spetsgardin :-)

tack matte Sisko för bilderna på er prins!

det gör man faktiskt mest hela tiden. En del grejer blir ju till det bättre och en del annat måste man (borde man) reflektera över faktiskt. Nu tänker jag på massa olika saker hullerombuller, men tex våra två små pojkar som är mer vilda än tama- klart att jag tänjt på gränserna för vad som är ok för dom att göra och inte. Detta eftersom jag inte kan springa runt och hindra dom från ALLT heela tiden. Där är gränsen just nu sådant som kan göra att man måste åka till sjukhus för. Låter kanske som en lågt satt gräns- men i K & A's värld innebär detta ändå att det är mängder av saker som dom hemskt gärna VILL göra men som dom inte får. Som att hänga i gardinerna, leka i trapporna, botanisera bland rengöringsmedel osv osv. Ytterlligare en big no no är att vara dum mot hundarna förstås.

På samma vis är det med hundarna, som många av er vet så är Vera efter sin kastrering lite inkontinent. (åsa har berättat för mig att det finns bra medicin, så det är inte det) men jag har vant mig vid det och tycker mig löst det ypperligt. Visst tvättar jag oftare än jag annars skulle behövt, men gud så rent allt är å andra sidan (det är nästan bara i djupsömn som hon kissar, och inte alla nätter) 

För mig är det så självklart att det vikigaste inte är hur många maskiner tvätt jag har per dag utan det är hur Vera mår. Det är helt klart något som jag vet att många andra hundägare skulle tycka vore oacceptabelt. Tex ramlade jag över en annons på blocket häromdagen där en staffetik tydligen "måste" omplaceras av exakt samma skäl,,,

Ska vi prata ytligheter så kunde jag innan jag fick barn inte förstå hur folk kunde låta sina fötter förfalla (dvs inte fila dem ) eller varför man struntade i att noppa bort utväxta ögonbryn. "herregud hur många minuter kan det ta liksom"

Nuförtiden är jag glad om jag hinner borsta tänderna på morgonen,,,

Men sedan finns det då gränser som vi förflyttar lite åt gången och som kanske egentligen inte går åt ett bra håll. I mitt fall kan ett bra exempel vara ljudnivån hos oss. Jag skriker fantastiskt mycket mer nuförtiden! Gud så ilsken jag kan bli och ofta, när inte barnen eller hundarna lyssnar på mig. Det har liksom blivit att ingen av dom nästan lyssnar förräns jag ryter som en tigrinna. Detta har smugit sig på. Tänk att Åsa (ja du igen:-) sade för mängder av år sedan när hon köpte Odessa att hon var så imponerad över hur lugnt jag pratade med alla djuren (fyra rottisar & två staffar samt två katter) Alla gjorde visst som jag sade fast jag talade i vanlig samtalston. Ja, här behöver det bli bättring

En annan rolig sak är våra sovrutiner här hemma. Jag sade ju alltid att jag aldrig skulle acceptera att leva med någon som inte låter hundarna få sova i sängen. Nu är det ju som så att Matthias är allergisk mot hundar och att då träffa mig var ju kanske inte det smartaste han gjort- men i alla fall så insåg jag att om han kunde leva med lite kli på armarna & i ögonen så kanske jag kunde leva utan att ha de fyrbenta i sängen (sedan att det tog 6mån att vänja Vera är en annan femma jag kan berätta om någon annan gång, min envisa lilla hund) Innan barnen kom så var det oxå Matthias som tyckte att de skulle ha egna sängar i eget rum. Av de skäl man hör av de flesta. Själv hade jag ingen direkt uppfattning utan tänkte att vi får ta det som det kommer. Om vi säger så här, inget av barnen har sovit längre bort än att dom kan nå oss om dom sträcker ut armen. Av flera olika skäl har det blivit så hos oss och så länge som det fungerar för oss så är det ju bra. Men visst är det lustigt hur vi tänker oss en sak och så blir det en helt annan 

Vi måste alla prioritera i våra liv och beroende på vilken fas man befinner sig i tar vi väldigt olika beslut helt enkelt.

här ser ni vår sovrumslösning :-)

    som små påhängda kupor :-)

just kom på en till sak som säkert många av våra uppfödarkollegor känner igen sig i. Antalet spekulanter som inför valpköpet deklarerar att någon hund i säng eller soffa minsann aldrig kommer på tal är oräkneliga. Jaha ja svarar man bara lugnt och inom loppet av några veckor brukar det dimpa ner bilder i mailen på en gullig valp sovandes på en kudde i soffan :-) slår aldrig fel

Selma, Axel och Vilde fyller 1år idag- hipp hipp HURRA!

på bilden en Selma som blir kramad av en mycket nöjd Kristoffer

här kommer en liten bildkavalkad på alla de vackra:

först ut Malte (zäta) Bilden är från den dagen han gjorde sitt MH. Idag bor han hos Sisko & Dilba med familj :-) Fina killen!

Sedan två bilder på underbara Hedda. De är från tiden hon hade sin B kull hos oss. Först nedan ser ni när hon ligger & myser med lille K och sedan när hon myser med sina egna bebbar

levnadsglade Zören -älskar denna bild - det bara lyser om honom!

LydnadsNosa, AgilityNosa, UtställningsNosa, ÄlskadeNosa- kärt barn. Här med matte Elin

en till lydnadstjej- finaste Selma!

och så Zavannah & Zcoobydoo som inte längre finns bland oss. Aldrig bortglömda, fina fina små änglar

tack Micha för bilderna på din fina Qlura! Valpträff måste ordnas snarast känner jag

jag tycker inte att våra barn har mycket leksaker, om någon skulle fråga så är det mitt svar. Nej det har dom inte. Inte heller har vi köpt speciellt mycket, tycker jag. Tills jag fotade dem igår när de lekte, tittade på bilden i kameran och såg: shit vad mycket leksaker dom har!

om jag fattat det hela rätt så dör en bananplanta när den blommat och gett frukt? Fast det låter ju himla märkligt när jag tänker efter,,, Nå strunt samma, nu har i alla fall Matthias bananplanta gjort just detta. Vi får väl se vad som händer med livhanken, om den tänker vika in hovarna nu eller inte :-)