en mix av funderingar var det jag syftade till, fast nu kom jag att tänka på att min mamma hade en garnaffär när jag var liten (tror 8-12år) som hette just Mix,, eller den hette GarnMix vid närmare eftertanke. Kornblå ruggad ull var det garnet som var storsäljaren! Alla gick ju runt i just kornblå stickade tröjor då - med puffärmar om jag nu minns rätt :-) Strongt av min mamma att öppna själv sådär, våga satsa. Ja tidpunkten var rätt, alla stickade mer eller mindre, men det var väl för billigt eller jag menar inte tillräcklig avans på just garnet - gissar jag i alla fall.

Nå, skulle ju skriva några rader om danmark sista dagen, det har jag glömt eller snarare prioriterat bort.Det var i alla fall en hemsk söndag! Sällan jag blir så himla sorgsen av att titta på en bedömning. I bästa hane hade hon TRE som hon gett CK till. Resten fick  gå ur ringen med i bästa fall blåaband; men gula och gröna var lika vanligt förekommande. Slaktaren kallas hon visst... Det var mkt fina hundar där, såväl tikar som hanar. Ovärdigt var känslan vi hade. I alla fall fick Babsan gult band, och Tösabiten exc med en tredje placering i öppenklass om jag minns rätt (eller fjärde-åsa hjälp mig om jag har fel här:-). Yoyo gick vi inte ens in med utan vi började packa ihop. Det som däremot var roligt var att Hannes Bacon blev BIG1 på lördagen, tätt följd av Kennel Nightstaffs söte King och sedan en bullterrier på tredjeplats. Många av er har nog sett filmsnutten på f.b En ovanlig komb i en gruppfinal och väldigt efterlängtad! Grattis till alla fyra!

Kom sedan oxå på att vi nog hade placeringar på lördagen! Är bara lite förvirrad och skrev tidigare att alla "bara" fick exc men det var alltså inte hela sanningen :-)

Fick ett brev från tolkcentralen i örebro där dom undrar över mina löneanspråk- nu är ju mitt namn inte direkt ovanligt så d var väl inget anmärkningsvärt så, men jag får hoppas att min namne begär löneökning :-)

Ligger på efterkälken med kontorsgörat, obesvarade mail och telefonsamtal samt gratulationskort väntar på mig- kärt besvär som jag skall ta tag i snart :-) Och på tal om snart så kommer ju snart rottisbebisar- tjoho vad spännande det ska bli känner jag

denna härliga film på Garpenborg's Fourmi som försöker gräva ner sitt ben fick mig att minnas min fina fina Lillan. Lillan var min älskade rottistik som alltid finns med mig, lika mycket idag som när hon fanns med mig fysiskt. Än idag många år efter hon gått bort har jag lite svårt att prata/tänka på och om henne. Men jag minns med glädje alla hennes upptåg. Hon var nämligen en fena på att gräva ner godsaker! Behärskad som hon var så kunde man ändå se en återhållsam glädje när hon fått ett nytt ben av något slag, och jag tror det var lika mycket glädje över projektet att gräva ner skatten som att eventuellt smaka lite på den. När Lillan var liten bodde jag fortfarande hemma hos min mamma, jag hade då även Lillans pappa Caifas hos mig samt att syster Malin med hennes rottispojke Ceasar oxå tillhörde hushållet. Jaaaa, tre rottisar med deras enorma pälsmängd, hu så det kunde se ut. Vi visste att det var dags att dammsuga när vi hittade Lillans ben "nergrävda" under en hög med hundhår i någon hörna :-) Liksom att Mamma visste att det var hög tid att tvätta när hundbenen var nergrävda i tvätthögen. På landet visste man att Lillan varit i farten när det stank av rutten fisk- hon höll sig nämligen framme när någon fiskade - och "skräpfisk" likt mört lyckades hon då tigga till sig- lekte lite med dem och sedan kilade hon iväg. För att äta upp sitt byte kunde man felaktigt tro, gräva ner de döda fiskarna var vad hon i själva verket gjorde. Gud så det kunde stinka!

Min älskade lilla GrävLillan   

kolla när Agneta & Josef tränar!

tack för filmerna matte, härligt att se honom och dig ha skoj ihop- och så duktiga ni är!

ja digerdöden i akvariet fortsätter skörda sina offer. K har lite svårt för avsked och processen att säga "hej då" kräver en stort portion tålamod från min sida. Tur att huvudpersonen i frågan inte längre har bråttom någonstans :-) Nu har jag snart inga fler vita lögner att ta till vad gäller orsak till varför inte alla skall bli begravda med samma pompa och ståt som Fisken. Vi säger nu att pappa tar med sig alla och begraver dom på jobbet. Ja, lögner lögner- vad skulle vi göra utan dem?

i morse var Fisken död. Han kämpade tappert. Har via lite googlande dock förstått att han nog var rätt åldersstigen även för att vara mal så att säga. Mao kanske närmare döden oavsett, än jag tidigare trott. Fick mig att känna mig lite bättre till mods. Nio år camperade vi ihop. Första året väckte han mig otaliga gånger på natten pga hans olat att leka med doppvärmaren runt 02-03, då dängde han den i akvarieväggen så det lät som glaset skulle spricka :-) Rätt som det var hade jag i alla fall vant mig vid ljudet och fick åter sova på nätterna. Han fick flytta med mig totalt 3ggr. Vid dessa flyttar skrämdes han rätt bra genom att skälla likt en hund när han fiskades upp ur sitt hem. I ärlighetens namn var jag rätt skraj för honom de första åren, hans uppenbarelse hade liksom lite den effekten. Men även detta glömde jag sedan bort,,, han var en sådan personlighet, och det är ju trots allt det som gäller när det kommer tilll kritan. Good looks försvinner ändå vad det lider.

Hans första matte Mariette som hade honom de första 18åren av hans liv (hon sade minst 18år, kunde även vara 21, men jag har alltid utgått från 18år) sade att han åt upp mindre fiskar vilket innebar att han levt ensam. Fast de tendenserna märkte jag aldrig av, han var en fridens fisk hos mig/oss. Mariette gick tragiskt bort för ett par år sedan och hennes man skickade en hälsning till Fisken på tackkortet från begravningen. Inte alla fiskar som fått egen hälsning på det viset. Men som jag tidigare sagt så var han ingen dussinfisk vår Fisk!

Sista vilan vid pionerna, blåsiooprna och gullvivorna- bästa stället vi kunde komma på

Begravningssångerna blev Blinka lilla stjärna där samt Imse vimse spindel 

Fisken mår lika dåligt eller tom sämre idag. Gränsen för djurplågeri är för länge sedan passerad, men jag kan ju inte åka med honom till veterinären, iof har jag åkt till veterinären med en del annorlunda djur, men en fisk? och akvarieaffärens förslag att slå honom i huvudet klarar jag faktiskt inte av. Jag är ledsen Fisken, men jag bara kan inte.

Det jag däremot kan är att fortsätta medicinera, Fisken får nu specialbad i vatten med svampmedicin i. Grönt och läbbigt ser det ut, fattar inte att han ens lever när jag lyfter upp honom efter de rek. 20minutrarna. Allt jag får fram på internet är bara dystra prognoser när det gått så här långt verkar alla fiskar dö. Två har redan gjort det under natten oxå, en tråkig syn på morgonkvisten.

Fisken har ju en gång i livet klarat sin livhank mot alla odds. Han var nämligen bara borta från sitt akvarium en dag... Hans dåvarande familj (ja han är en omplaceringsfisk) letade överallt och hittade honom tillslut under soffan,torr, full av damm och till synes död. När dom tittade närmare såg dom att han trots allt levde och väl i sitt hem igen ruskade han av sig dammet och simmade ner till botten som om inget hänt. Det som dock hände var att stjärtfenan torkat ihop och aldrig blev sig lik igen.

Ja, klarar han detta lär han bli blind för hans ögon är igenmurade, stackars killen!

hans gröna kurbad ovan,,,

nedan en söt tös och en lika söt mamma Vera. Tösen kommer aldrig iväg hem till sig när vi ägnar kvällarna åt att byta vatten åt fiskarna,,,

här hemma har vi det just nu rätt oroligt. Vi har fått in pricksjukdom i akvariumet och pga detta även fått svamp på fiskarna. Några har redan dött och andra ska snart den vägen vandra. Detta innebär att FISKEN oxå är sjuk! Vår fina fina Fisk som iår fyllde/fyller (han har ju ingen födelsedag) 27år. Precis- tjugosjuår gammal är han. Han har bott hos mig sedan han var 18år. Samma år som S kullen föddes hämtades han från sin första matte till mig. Jag (och nu vi) har vårdat honom ömt i dessa 9år och vi hade liksom räknat med att han skulle bli rätt många år till. För enligt dom som vet så ska 27år visst inte vara någon ålder på en mal.

Men nu är alltså Fisken sjuk. Hans kropp är prickig och täckt av gulaktigt slem. Han ligger och kippar luft vid ytan och ser så embarmeligt dålig ut att jag har ont i magen för hans skull. Vi har varit och handlat medicin - men det känns som att vi är för sent ute. Kanske att några av de mindre fiskarna som inte ännu blivit så sjuka har en chans. Men min fina Fisk, näe han verkligen lider. Stackars liten. Fan oxå

(och om någon nu mot förmodan skulle tycka att det är skumt att känna såhär för en fisk kan jag bara säga att ni aldrig träffat Fisken- han är inte någon dussinfisk sådetså )

foto matte Elin