låt fler grånosar gå i aveln! Gamla friska hanar, kanske inte längre (om de ens någonsin varit det) några storvinnare på utställning. Många sjukdomar i många raser debuterar sent (vissa kan iof ligga latent under hela hundens liv utan att någonsin visa sitt fula tryne, men låt oss nu bortse från det) och genom att använda en gammal hane försäkrar man sig inte bara om att just han är fri från xx eller yy utan man har även möjlighet att se hur gamla hans föräldrar är/blev

vi har en relativt ung ras, vi har många unga uppfödare, många unga importer- jag gissar att det är naturligt att vi i första hand fascineras av just unga vackra friska hanar. Det är jättetrist att sitta och fundera över sendebuterande sjukdomar när man faktiskt allra helst bara vill para med den hane man efter mycket möda och stort besvär nu hittat till sin tik.

Detta är bara en liten vädjan att inte glömma bort de gamla hanar som faktiskt finns. Dom har många helt ovärderliga egenskaper bara av det enkla skälet att de fortfarande finns kvar vid liv :-) Ja inte riktigt förstås, men ni förstår nog hur jag menar. Vi ska självklart ej heller glömma bort det faktum att den mest använda veteranhanen kanske inte är just den gamlingen jag nu syftar till, utan dessa doldisar som bär sina vita trån med värdighet.

Ta en extra titt på dem!

Illustrerar inlägget gör LP1 Garpenborg's Mango. Vi ångrar att vi inte sparade semin efter honom och vi kommer absolut att göra det i fortsättningen efter de hanar vi har som håller sig friska och pigga lite högre upp i åren. Kan komma till pass i framtiden :-)