Frida

28 juni 2012 06:16

Åh! Det är jag som ska tacka för att du klämde in mig. Jag vet ju hur ofantligt mycket du har att göra ;) Hon är helt UNDERBAR, lilla Lucille!!!!
Hon är en kopia av faster Dixi som liten. Den där lilla ärtan kommer att blir en farlig konkurrent i ringarna. Var så säkra!
Ånna är en stor favorit hos mig. En vansinnigt trevlig tik. Och söt som få. Att få se henne med sin lilla dotter hade absolut kunnat generera i en tår eller två... Nu hade vi så vansinnigt mycket att prata om att vi inte riktigt hann med att lipa :)
Något som annars gjorde mig väldigt rörd, och det kom jag på när jag satte mig i bilen, var Vera.
The one and only. Galenpannan. My true love.
Det finns ingen som hon. Med sin kong i munnnen, likt ett gigantiskt hubbabubba, glider hon genom livet utan sorger och besvär. Vilken underbar liten hund hon är.
Det som gjorde mig så rörd var att jag insåg att jag faktiskt såg henne för första gången, endast ett par dygn gammal... Och Willy tyckte så mycket om Vera. Hon är liksom den enda kvarvarande länken till svunna tider. Nostalgi it is...
Jag älskar den hunden!
Jag tittar på mina rivsår på halsen och ler. På tonårsspråk står där: "Vera was here!"

Tack för en supermysig date! Jag kommer absolut tillbaka. Den där lilla måste bara pussas igenom några gånger till innan hon far ut i vida världen <3

Lyckans ost, den som får äran att dela sitt liv med Lucille.... Hade inte vårt hem svämmat över av svartbruna damer, hade jag stått först i kö ;)

Stor kram till dig, Världens Bästa!

Maria

28 juni 2012 11:15

NU lipar jag istället!!!!!!
Vera är mitt hjärtas tröst. Ingen är som hon. Så sorglös och galen. Nu ska hon snart in med sina tänder och jag är redan nervös!! Måtte dom lyssna på mig och vara varsamma med henne, hon är ju liksom inte vem som helst :-)
och minnet av hur dålig hon blev efter sin ögonoperation gör mig orolig nu inför detta.

ja som hon älskade Willy :-) Hon har ju haft två kärlekar på herrsidan: Willy & Buster. hon har god smak oxå kan vi ju konstatera.

och nu är hon 8år gammal den som fått i uppgift att fostra upp och ta hand om lille Kalle (simmis) Man ser så tydligt på honom att han känner sig tryggast med henne, trots att hon kan buffa runt med honom så är hon ändå så in i märgen SNÄLL!

kramkram på dig bästa vännen!