med båda barnen och Irma så packade jag ner detta:

men efter att ha klätt på alla, packat vagnen - bytt kläder då olycka skedde, klätt på igen, leta rätt på gömt barn som plötsligt inte ville följa med längre hade jag önskat att jag istället hade packat detta   

hade vi i morse :-( En helt rabiat taxhane kom tokskällandes (lös förstås) emot oss och lyckades skrämma slag på både mig, Barbro & Lisa. Vera var den enda i kvartetten som behöll lugnet. Med en fräsande Barbro under ena armen, en orbydd Vera i andra och med en fot i luften för att freda oss så lyckades jag med konststycket att på något vis tappa Lisa! För när taxen väl beslutat sig för att vi kanske trots allt inte var lämpliga som skrovmål och vände tillbaka till sin husse så stod Lisa med tillhörande koppel 50m bakom mig och mitt i vägen.

Åhh alla dom där tankarna man hinner tänka,  det är mycket trafik på den här vägen i  normala fall, Lisa har bara bott här ett par veckor och har precis lärt sig sitt namn,,,,näe jag ska inte tänka mera på detta nu. Hon kom när jag ropade och vi traskade raskt hem.

Efter en sådan pärs är det skönt att vila tillsammans

Här kommer våra små sötnosar! (Ännu är inte alla stamtavlenamn klara)

först ut är den mörka pojken som skall kallas Putte

sedan har vi den ljusare killen som vi inte vet ännu vad han skall få för tilltalsnamn

här har vi Garpenborg's My

sedan kommer den ena flickan som antingen ska heta Moa eller Magda

och här är nästa kandidat till namnen Moa & Magda

sist ut är Garpenborg's Maj som skall kallas Juli

är Alexanders dagar. Det är tufft att vara 2 1/2år, och ibland när frustrationen blir för stor så gömmer han sig och då har vi alla lärt oss att det är bäst att låta honom vara ifred :-) Oftast är humöret bättre när han väl beslutar sig för att titta fram igen.    

viktigt när man har små valpar hemma, och då blir det alla vuxna oxå när vi ändå håller på. Jag lider av maskfobi och det gäller alla maskar oavsett art. Denna gång bekämpades de med hjortstek och banminth - en helt ok kombo tyckte de fyrbenta

Vår fina fina Z kull fyller idag 6år. Denna kull på sju individer omfattar det mesta som kan hända en uppfödare kan man säga. Det är stora framgångar varvat med enorma förluster & sorger. Från mörkaste svart till guldkantad glädje. Det går inte att via bloggen förmedla allt och ge händelserna rättvisa, men genom bilderna så ämnar vi försöka oss på en sammanfattning, för det är de alla värda.

Först en bild på mamma SE UCH, DK UCH Garpenborg's Tindra "Julia" med sina småttingar. När denna bild togs var vi mest upptagna med att oja oss över att hon dels var svår att få upp i vikt (7st hungriga ungar hjälper inte till direkt) samt att hon tappade så himla mycket päls, och blödde mer än vi var vana vid. Allt detta var ju normalt. Eller kanske inte helt men det visste vi inte då, Det var mycket vi inte visste då. (för er som vill läsa mer om Julias & matte Mariannes kamp mot EP så finns länken till henne till höger i menyraden)  I detta läge tyckte vi att vi gjort allt rätt, väntat med valpkullen till efter meriteringar, kullsyskon var således även dom äldre, föräldragenerationen likaså. Valt den ur alla aspekter bästa hanen för henne osv osv. Att Julia hade EP dröjde ju ganska länge innan vi blev varse om.

Den första sorgen var denna fine kille som flyttade till Ann-Louise på kennel SoftColor. Han kallades Ian och till allas stora sorg bröt han sitt knä vid en vild lek med en liten tax. Trots oerhört mycket kämpande så ville det inte läka som det skulle och han fick somna in. Han är föralltid saknad av sin familj

Sedan ett sorgebarn som blev till ett solskensbarn- allas härlige Zören! Han lämnar ingen oberörd, vild & galen, snäll som få (utom mot katter) och med en livsglädje som får de flesta att blekna i jämförelse. Zören blev opererad för lös benbit i armbågen och kan/kunde således inte användas i avel. Hans rehab var väldigt jobbig, och när den var klar fick han även ny husse & matte. Idag hjälper Zören sin husse att överleva dagen efter den sorg som drabbat dem båda när matte gick bort. Vi vågar påstå att han fyller den viktigaste funktionen en hund kan fylla, att finnas där i glädje som i sorg

Vi avslutar hanhundstrion med Zäta, kallad Malte. Han fick lite sent i livet byta hem pga ändrade familjeförhållanden och hade då turen att få flytta hem till Sisko, Yngve & Dilba. Tur & oturen tror vi det kallas :-) Här lever han livets glada dagar på landet och behandlas som en prins! Vi tackar återigen Sisko & Yngve för att dom öppnade sitt hem för Malte.

När det gäller tjejerna så kan det vara svårt att komma ihåg alla framgångar :-)

LP1 Garpenborg's Zelma har skämt bort oss med tjusiga resultat i lydnadsklass 1, en fin LP1 titel samt nu senast på rasspecialen blev hon 3a av alla ekipage i lydnads ettan. Hon lever med matte Åsa som tillsammans med sin sambo numer även startat kennel. Vi ser fram emot att följa dem alla på deras resa i hundvärlden!

Vi har Zamsara "Hedda" som är mamma till vår B kull.

Hedda är som synes En strålande vacker tik med en vilja av stål :-)

(Alla åtta valparna i B kullen är som tur är friska och har, vad det verkar så här långt klarat sig från den fruktansvärda sjukdomen EP)

Sedan har vi nästa sorg. Familjen Backes fina Azta (Garpenborg's Zavannah) som även hon gick en förtidig död tillmötes. Azta började med att dra sitt ena korsband, blev ett tag feldiagnostiserad av veterinär, och efter operation kom dråpslaget: ett EP anfall. Detta är ett inte helt cvanligt händelseförlopp - någonform av kraftigstress ofta utlöst av smärta verkar kunna trigga igång en i övrigt vilande EP. När väl anfallet kommit följs det ofta åt av flera. Medicin sätts in. Familjen lever i en konstant stress, hunden blir sämre och sämre och till slut får hunden somna in. Så var det även i Aztas fall. Hon är djupt saknad av sin stora familj.

LP1 Garpenborg's ZsaZsa "Nosa" är en dam som blomstrat hemma hos Elin på kennel Minstaff. Det är svårt att minnas alla hennes framgångar - men glädjen vi som uppfödare känner är inte alls svår att minnas för den är konstant närvarande!

Nosa har tävlat i SM i agility två år på rak, hon har lydnadsdiplom i lydnadsklass 1 och även ett 1a pris rallylydnad. Hon har cert både i hoppklass 3 och agilityklass 3 samt utställning

nu är Nosa tyvärr opererad i korsbandet och kommer förmodligen inte kunna tävla vidare i agility, men om vi känner Elin & Nosa rätt så hittar de säkert på fler givande utmaningar att ge sig i kast med.

INFO
efter att både mamma Julia och dottern Azta fått diagnoserna EP så har ingen av Z barnen använts i avel. B kullen hade redan hunnit flytta när den sista diagnosen kom. Vi har inte förbjudit någon att använda sin hund i avel, vi har bara upplyst om hur oerhört hemsk denna sjukdom är. Därefter har alla tagit sina egna beslut i frågan. Vi är oerhört stolta över alla dessa ambitiösa ägare och deras fina Z barn, vi är även stolta över att vi lyckats bibehålla fina realtioner med alla, trots att många varit hårt drabbade.

Utan er alla vore vår kennel så mycket fattigare!

Ett stort och varmt grattis på 2års dagen önskar vi Ullas & Rex fina bebisar i H kullen!

Från vänster i bild ser man: Axel, Selma & Vilde som ligger närmast kameran. Hoppas ni haft en härlig födelsedag- leksak kommer från oss till er på posten- PUSS!!       

har Sarah från Kennel Vingstaff varit här och parat sin gulliga Esther med fine Rex. Dom hade ju en rendevous för ett tag sedan som resulterade i en liten Harry. Med tanke på hur söt den lille Harry är samt att han var ensam i sin kull så kan vi förstå att det finns en önskan efter att se ifall det kan gå att få fram fler sötnosar :-) Det vi kan konstatera är i alla fall att både igår och idag blev det bra kärleksmöten så får vi se imorgon.

Sedan roade jag mig med att förtydliga vem som är vem (helt i onödan) på denna pappa,mamma,barn bild :-)

underbar trio       

sedan två bilder från gårdagens besök som även inkluderade finaLiza som ville hälsa på Witas barn och barnbarn- dvs Esther & Harry

tack för idag tjejer- vi ses imorgon!