ja sanningen att säga så har dom gjort mer än bara pussats   

om det blivit smått så kommer dessa att förgylla vår tillvaro 26-27e juni   

Lisa ja, hon blir alltid en i staffemängden, vilket kanske inte är helt juste :-) Knappt hon syns mellan dem i bild ibland. I alla fall, här kommer lite bilder på bara henne

hon fungerar helt ok i familjen/flocken. Ett par saker i hennes personlighet som är i mitt tycke mindre bra är dels att hon vaktar mat (inte mot oss eller barnen, men mot de andra hundarna) Vi får hoppas att staffarna fortsätter att visa henne samma tålamod som hittills, trots att hon ibland gör regelrätta utfall. Lätt att åtgärda genom att inte låta henne ha godsaker bland de andra, men den detaljen att hon själv förser sig med föda att vakta är det som ställer till det för henne. Ja, precis, hon snor allt hon kan helt enkelt :-)

Sedan har hon farit iväg efter harar en gång, så mer intresse för sånt tycks finnas hos henne.

Annars är hon ett roligt komplement och frisk pigg & glad rent allmänt. Renlig och lättskött päls. Folk hon aldrig träffat kan hon tycka att det gärna kan förbli just så med, men så fort som det blir en andra eller tredje gång så är hon mer oblyg av sig. Fina lilla Lisa   

det var mängder av spår i sanden, rådjur, älg och eehh några slags fåglar :-) Kristoffers hand är i älgspåret

fint att tänka sig att de strosar runt där när alla människorna är i stan 

jo, lyktan, den klämdes fast under bilen när vi skulle fara hem och fick grävas fram - stackars lilla lykta

Min morfar, Åke, gick bort innan Alexander föddes och Kristoffer så liten att han inte minns honom. Men däremot pratar dom oftare om Åke än om många andra, levande, människor. Vi pratar om hur han dog, varför han dog, var han finns nu osv. Barnen jämför med de hundvalpar som dött, de drar paraleller till Mariannes fågel och hur vi begravde honom.

När då det var dags att fara och lägga blomma vid morfars grav blev de både mycket uppspelta och engagerade.

När det sedan gick upp för dem att det låg döda människor under alla dessa gravstenar hade frågeflödet inget stopp. Vem ligger där under? Varför dog han/hon? Är alla dessa Åkes kompisar?

Eftersom min mormor Ulla var med och gravplatsen är i nynäshamn där hon fötts och vuxit upp så kunde hon faktiskt svara på nästan varenda fråga :-)

Finaste morfar! Jag tänker oerhört ofta på dig, och det är fantastiskt roligt att tack vare barnen få prata så ofta och mycket om dig. Dom hade älskat att få hänga med dig, precis som jag gjorde när jag var liten

Världens bästa morfar, det var du det   

det stod en lykta vid graven som mormor ville ta med sig hem över sommaren, mer om den senare,,,