så mycket känslor att hyllningen till dessa helt fantastiska hundar har fått dröja lite. Eftersom den enda tiken i kullen, själva Underverket: Vera, ju lever här hemma hos oss så påverkas mitt hjärta av dessa år som går på ett oerhört påtagligt vis. U barnen lever nämligen som om de vore odödliga, och vi som delar våra liv med dem luras oxå in i den villfarelsen även om vi borde veta bättre. Märkligt oxå att även om två i kullen dessvärre ej längre finns ibland oss (Ulrik "Ozzy" & Uddman) så har de övriga sex faktiskt lyckats lura döden många gånger, låt oss hoppas de fortsätter med det :-)

Garpenborg's Saga som är U kullens mamma var själv ensam tik i en kull på 3st överlevande valpar. Hon kom först och var sedan den stunden hon tog sitt första andetag oerhört älskad, både av mig och av sin matte Kattis och husse Jannis. Hon blev sedan mor till U & W kullarna i vår kennel och till sist mamma till en tredje kull valpar hemma hos Kattis.

U kullen är en av de totalt sju kullarna som föddes på Bromstensvägen 37. Saga födde de sex pojkarna en efter en i stadig takt och sedan somnade hon, hur glad man än är över sex friska fina hanvalpar så behöver man som uppfödare trots allt tikar för att kunna fortsätta med sitt värv. Eftersom Saga själv var ensam tik så var det mycket som var på spel, men precis när jag börjat förlika mig med tanken på att få sätta allt hopp till en kull nr två ett år senare för att då kanske få en tik jag skulle kunna behålla så hände det, Saga vaknade till och ut kom lilla Vera! Direkt beslöts det att hon skulle heta Underverk. Och det har hon varit sedan dess, mitt underbara Underverk!

Det går inte att med ord beskriva vad eller hur mycket hon betyder för oss, för mig. Att i framtiden behöva leva utan henne är något jag dagligen försöker samla kraft till att bearbeta. Men hennes död är som Lord Voldemort, dvs något som man ej vill säga eller ens tänka av oro för att den då skall dyka upp

Garpenborg's Ulfius "Hobbe"

Garpenborg's Urban "Izor"

Garpenborgg's Uruk-Hai "Kaido"

Garpenborg's Ulrik "Ozzy"
Garpenborg's Uddman

LP 1 Garpenborg's Unicornico "Alfons"

MultiVeteranChampion, SE UCh, VWW-15 Garpenborg's Underverk "Vera"

GRATTIS ALLA FINA! Vi ska idag slå in lite paket till er

inte svårt att hitta saker ni kommer gilla för ni är fortfarande ett gäng rackarungar!               

Kaido ovan sitter och njuter på altanen, foto taget av matte Marie i år  

Uddman i sina glansdagar <3

Ovan ser ni en bild på Alfons från Stora Sthlm 2012, fotografen är jag :-)

På bilden ovan ser ni: Hobbe som njuter av livet i en av Stockholms alla parker, foto husse Calle

Vera & jag på världsutställningen i Milano i år, fotograf är husse Matthias

i denna korgen ligger alla U barnen, sommaren 2004

Vår fina Vera har mängder av "uppgifter" här hemma, en självvald sådan är att hålla Kalle i herrans tukt och förmaning. Detta gör hon med lek, en numer väldigt ljudlig sådan, gissar det beror på en ngt sämre hörsel från hennes sida :-)

Alla andra vet att de inte får vara delaktiga i denna dans, så de ligger och sover, ja alla utom Yoyo som blänger surt då hon har lite svårt för all form av lek som inte inbegriper henne i huvudrollen :-)

Veras lekregler är att hon alltid startar och avslutar den, samt att Kalle måste vara lite aktiv, för han har nämligen försökt att få slippa leka, tro mig, men det är inte en väg att gå :-) Så vår snälle Kalle deltar lite halvengagerat i pensionärsleken. Det vi märkt är att Vera anser att Kalle behöver detta lite extra när någon av tikarna i flocken löper, hyfsat logiskt då Kalle då är lite mer på tårna än i vanliga fall och nog behöver bli påmind om vem som är matriarkaten är hemma <3

Många funderingar såhär på morgonkvisten. Till att börja med har jag idag likt många dagar funderat över försköningen av tillvaron som konstant pågår. Detta pratar många om förstås, då främst kring hur vi framställer oss själva på sociala medier och hur man lätt kan tro att alla har d så himla bra och är så jävla tacksamma hela tiden och då följaktligen har tokmycket att vara just tacksamma över. Att alla andra äter dunderekologiskt & närodlat och tränar himla genomtänkt i fina träningskläder och har galet mkt umgänge med härliga människor och hittar på väldigt mycket utvecklade aktiviteter med sina barn och dessutom hinner läsa en massa tjocka faktaböcker och såklart hinner de även åka på semester och njuta sådär lagom osv osv
Men eftersom jag är en helt manisk människa som egentligen bara bryr mig om hunduppfödning så tänker jag på detta fast då i vår lilla värld. Hur vi alla bara fotar extremt rena valplådor och aldrig i våra liv vill utsätta andra för att se vilket kaos som råder när man om morgonen kommer ner till 5st 7v valpar som lekt med och i sitt eget bajs sedan en timme innan man vaknat - och då går man (i alla fall jag) upp vid 4 tiden för att hinna med allt. Detta följer ju som en röd tråd såklart, tvättberg eller håriga golv och soffor eller nerkräkta mattor undviks att delges, likaså ångest nätterna som rider en när något strular med valpköparna & deras hundar, stressen inför hälsokontroller, alla kostnader man helst vill förtränga, dygnet runt jouren man har som dessvärre inte bara består av dessa glada utrop av "grattis" som ju är det som syns utåt.
Ibland måste man av hänsyn till andra inblandande lägga locket lite på, så är det förstås, men ändå. Ändå tror jag inte det är bra att vi skönmålar så mkt som vi faktiskt gör lite till mans.
Folk tror att det är ngt fel om hundvalpar är smutsiga ibland - att uppfödaren städat dåligt och är oseriös,,,man anmäler varandra lite för nästan vadsomhelst känns d som. Vanvård och misskötsel blandas ihop med en faktiskt helt naturlig del av att leva med djur (och barn) de smutsar ned! Och det är en omöjlighet att ha det lika rent hemma när man har hundar som de som ej har några kan ha! Även om man tillfälligt kan lyckas förstås :)
Att det oxå kostar på att ha många hundar verkar även det glömmas bort på ngt konstigt vis,,, folk verkar tro att vi som har många hundar bara samlar på oss dem och sedan bara strosar alla runt tillsammans för att sen badas inför ngn utställning nån helg här eller där! När sanningen är att det är ett enormt arbete som krävs för att hålla många hundar nöjda och tillfreds både fysiskt och psykiskt!

Verkligheten består av mer saker än prispallar och blänkande valpar på färgmatchade plädar - vi kanske får akta oss så att inte "vanliga människor" inte får en möjlighet att förstå det?
Vet ni att en gång när vi hade länsstyrelsen på besök en REGNIG dag på mitt & Dianas hunddagis så säger de med rynkade näsor: ursh det luktar hund här- det måste ni verkligen göra något åt!
Vad fan svarar man ens på det? Att vi genast skall säga upp alla hundar för att de faktiskt luktar hund om dem när det regnat på dem?

Nå, nu drar jag mitt lilla strå till verklighetens stack och berättar då att jag sovit ungefär i 5 timmar i natt, vaknade vid 04.30 och började med att städa en bajsig valplåda, fixa mat åt en hel armé, tog mig sedan ut på en lång (och förvisso trevlig) promenad på en dryg timme. Plockade bajs på tomten och väckte sedan barnen, nu skall de två hundar som av lite olika skäl inte kan gå lika långt få komma ut på sin promenad sedan är det dags för de andra två som ligger i hårdträning att köra lite intervaller på löpbandet :) idag skall sedan Matthias få ta hand om promenix nr 3 som består av delar av dianas flock som hänger lite med oss medan hon är på semester
Och rubriken då? Jo Lisa är nämligen den mest påfrestande att ha med då hon hela tiden byter plats i gruppen, hon hoppar och skuttar och hennes koppel blir kortare och kortare då det strasslar in sig i de andras - Frida benämnde det som den där grejen i en vävstol som far fram och tillbaka, väldigt träffande tycker jag. Skyttel heter den alltså :)
 

Ja hon far som en skottspole bland staffarna :)

slutade till barnens förtjusning att vi enbart tog oss tvärs över gatan innan vi fick vända - himlen öppnade sig och åskan mullrade igång. Personligen gillar jag båda delar men det var jag ensam om. Dessutom är Irma rädd för åskan så vi behövde avbryta för hennes skull. Nå en kort paus och nu är vi på det igen :)
Greta, Vivi & Lisa fick följa med på färden

Och som vanligt blir jag överraskad över hur läbbiga de äldre sagorna faktiskt kan vara - halvvägs genom filmen har stackarn blivit kidnappad tre gånger, mobbad av elaka skalbaggar, drogad och ja Hua eländet tar inte slut
Tur att vi har många hundar som går att krama när det blir läskigt

i går råkade Vivi göra en mycket dum grej,,,,hon åt upp det som Alexander hade i handen, inte bara blev Alexander helt tokig på henne utan saken i fråga smakade oxå oerhört illa! Lillhusse som alltid brukar ha smarriga saker i sina nävar...En dålig dag för lilla Vivi, det hon "råkade" äta upp var en av Alexanders gråsuggor! Till råga på allt så skrattade jag så gott åt det hela att budskapet blev väldigt förvirrande med en vansinnig lillhusse och en glad matte samt en äcklig smak i munnen :-)

tyckte så synd om henne att hon fick komma ut ensam på altanen och slicka av slickepotten som vi använt när vi gjorde gröna maränger - smaken i munnen återställdes således