Fyra av Diana och tre av våra fick idag gå lite viltspår vi lagt igårkväll. Vera & Ulla som var först ut fick båda äkta viltstörning i form att ett par rådjur mitt i spåren,,, båda damerna blev överförtjusta och ville inte helt frivilligt fortsätta att spåra på lukt när det fanns synintryck :)
Nå klövarna hittades ändå - och Ulla och Vera var mer än nöjda med dagens utflykt
Lilla Vivi fick störningar hon med, människobajs i starten, en död liten sork en bit in och vid spårslutet en man som strosade runt :|
Nu liten vattenpaus innan Kalle, Barbro, Greta och Fiona skall få prova lyckan

Är vi till denne unge pojke: Garpenborg's Älliot "Wiggo" som med matte Jehni och husse Rasmus var på utställning hela helgen. Wiggo blev BIR valp båda dagarna och bättre debut går det ju inte att få :)

Mamma till sötnosen är RLD N RLD F Dinah-Mite Nova "Greta" och pappa är Deluxestaff Big Bang for Sweden "Nitro"
Nitro lever och ägs av Therese på Kennel Gessiegårdens - varmt tack för lånet av din stilige kille <3

Som synes av bilderna (nu lånade jag dem utan att fråga, fotografen får hojta om de ska bort) så har Wiggo och Jehni på mkt kort tid hittat en väldigt fin och trygg relation i ett sammanhang som verkligen kan vara utmanande för både två som fyrbenta- snyggt jobbat!
Och GRATTIS!

Både av sommarvädret, sin nya bädd samt avskildheten på tomten ett slag <3 älskade gamla hund!
För tyvärr är hon gammal, 10år, men ålder är ju egentligen inte en siffra utan hon är gammal i kroppen sin. Lite sliten både här och där, orkar inte som förr på långa vägar. Men glad, hungrig och lika kelsjuk som alltid är hon. Äter inga mediciner ännu men vi kan nog räkna med att det kommer behövas inom en inte alltför avlägsen framtid
Vi älskar henne förstås lika mycket som vi alltid gjort och hoppas på att få dela våra liv med henne länge till

Ja vi har väl alla drabbats av lite viltspårsfeber senaste året :) har ett längre inlägg som kommer ang just det faktum att det inte är någon direkt ny hobby, men nöjer mig just nu med att skriva lite om dagens träning. Solvalla skogen har varit full av Staffar idag, vi har förstås korsat banorna i skogen snabbt och försiktigt så vi inte riskerar att skrämma någon stackars häst, men i övrigt har vi Hållt oss mitt i snåren. Dock stött på lite skogstroll, tyvärr av den skräpiga sorten så det förklarar varför i hela friden vi fick zickzacka mellan diverse snusk,,, uäck
Nå, Fiona, Ålga, Barbro, Vera, Kalle, Vivi, Ursula o Greta har kämpat på med varierande resultat - Gud så detta är utmanande! Och rooooligt förstås!
Tack för idag Diana & Malin <3

Hundarna märker förstås av när det närmar sig spårdags, blod och klövar tinas och selar läggs fram.
Denna gången är vi dock ute i gott om tid och ska Lägga spåren först imorgon - så det blir lite "fusk-godis" som mutor åt framförallt Vera och Kalle idag :)
Btw så var planen att köra ett spår med denna galet stora älgklöv men inser att vi måste ha kraftigare snöre för att ha en chans att kunna dra fram den i skogen :)

Fast hundarna är mer godissugna än vi så den skålen blir snabbt tom :) :)

Alltid när vi får hem fodertikar tar vi det väldigt lugnt och försiktigt med introducerandet av tiken in i vår egen flock. Stressar aldrig fram något utan tar alltid det säkra före det osäkra. Inte bara är ju tikarna dräktiga när de kommer, fyllda av hormoner och runda om magarna- våra hemmahundar har ju sina löpcyklar samt allmänna mående som påverkar deras dagsform. Det hela får ju inte ske på bekostnad av varken fodertiken eller våra egna hundar förstås. Att kunna höra, lukta och se varandra under den första tiden men utan att oroa sig över att behöva hantera fysiska möten är så vi startar det hela. Sedan går vi över till promenader där fodertiken får börja med att gå med vår Vera, sedan tar vi varvet runt och avslutar efter någon vecka eller två med att introducera Yoyo som sista hunden. Yoyo är den i vår flock som inte anser att nytillskott tillför något av direkt värde för henne :) men efter ett par veckor av vår vanliga rutin brukar denna den första promenaden med Yoyo o fodertiken i regel gå till som så att Yoyo totalt ignorerar den nya figuren :) Mer än så kan man liksom inte hoppas på när det gäller henne :)

När foderikens husse/matte kommer och hälsar på återgår vi till ursprungsläge, dvs separerar vår egen flock från fodertiken under dessa timmar - kanske onödigt att ens förklara men dels vill ju tiken kunna umgås med sin familj på sina egna villkor men oxå så kan irritation uppstå och med mkt folk i omlopp är det lätt att missa små signaler från hundarna - något vi alltså inte riskerar här hemma
Polly plutt går ju gemensamma promenader med i princip hela flocken (Yoyo orkar inte gå så pass långt eller fort därav att hon saknas på bilderna- o valparna är för små)
Hon fungerar fint och uppskattar att få powewalka lite och komma ifrån moderssysslorna en stund

Polly är en naturbegåvning på att både valpa och ta hand om valpar- tur att matte Elin planerar att starta kennel så Polly kan fortsätta sin mamma karriär :)