Vår I3 kull <3
Ni som följt oss länge vet att bloggandet verkligen går i vågor och att den kärlek vi känner för alla valpar (och vuxna hundar) inte står i paritet med hur många inlägg varje kull eller hund får. Utan helt enkelt bara att det första som prioriteras bort när vi har fullt upp är just fotandet och bloggandet. Och hemskt vore det väl annars, jag menar vem skulle välja yta före verkliga livet?
Men som idag när jag varit vaken länge och sett solen gå upp, hunnit med långpromenad och tvättat ett par maskiner, matat alla hundar (för tre av dem behöver ha minst 4-5h från matning till en aktivitet de skall göra vid lunchtid idag) tagit hand om valparnas röra de skapat under natten, plockat hundbajs från tomten, ätit frukost själv och plockat fram allt jag behöver idag - och sätter mig i soffan och inser att ingen förutom jag fortfarande är vaken- då Jippie- finns tiden att njuta lite av bilderna i mobilen och så inser jag att våra I barn varit anonyma.
Nå - anonyma är de inte här irl :) de busar och far runt, biter oss och varandra, äter och sover, njuter av sensommaren ute i sin hage, sover sött i sitt valprum, tuggar märgben, träffar lite spekulanter här och där- ja de lever livet helt enkelt <3
Och vi med, bästa livet man kan ha!

Efter att ha haft grodyngel och sedan sett dem ta steget upp på land är det inte utan att man känner en hel del kärlek till dessa två små överlevare <3 de var tre från start men en gynnare förlorade vi längs vägen, dessa två verkar dock vara tuffa små saker. Som grodmatte hade jag en vinglig start då jag hade en del missuppfattningar kring vad de åt, men nu när jag känner bättre till deras smak går det finemang :)
Största frågan är nu NÄR de är redo att klara sig själva ute i stora världen,,, och annars hur man finner mat åt dem vintertid? Måste vi börja odla gråsuggor parallellt för att kunna föda grodorna? (Ursh ingen tilltalande tanke alls,,,)