Inlägg publicerade under kategorin Å-kullen
fast då det var ett ganska dramatiskt händelseförlopp med hela tre dödfödda valpar och nu två överlevande så har vi tvärtemot vad vi brukar, inte fotat dem ännu. Ånna & hennes bebisar ligger inbäddade i ett tjockt lager av bommul i form av omvårdnad av oss just nu. En skör liten familj är dom än så länge. Dom föddes igår, så de har klarat den första natten och båda äter bra. Ånna är oerhört omhändertagande och blir lätt oroad så vi försöker få alla att tassa lite på tå för hennes skull.
Istället kommer några bilder på Ånna från i helgen
choklad eller vattenmelon, svårt att bestämma sig för vad hon skall försöka sno från Alexander :-)
pussar är Ånna frikostig med
Idag blev finaste Ånna Svensk utställningschampion! Vi är SÅ glada. Har huvudet fullt av tankar kring hur svårt det är att föda upp en bruksras likt rottweiler och alla vedermödor längs vägen innan man kan stå där och gråta till åsynen av en egenuppfödd tik som mottar en rödgrön rosett, men jag sparar dessa tankar så länge och ber att få återkomma. Just nu njuter vi av lite skumpa och vi vet att Ånnas husse Calle & matte Lillan gör det samma :-)
den viktigaste bilden först! Ånna BIM varmt tack till världens bästa Marianne för superb handling!!
Ånna heter alltså numer: SE UCH, LP1, KORAD Garpenborg's Ånna
vi hoppas på att det gömmer sig några puppisar i den här magen
Ånna viftade på sin svans konstant, för er staffemänniskor kanske det låter som en konstig kommentar, men ja, tro mig, det var inte direkt nån svansviftartävling här inte ;-)
finaste - 4e generationen garpenborg's tös!
(G-borg's Jasmine- G-borg's Nirvana- G-borg's Ronda- G-borg's Ånna)
här sitter hela familjen samlad, Ånna, Lillan, Calle & Bettan
här ser hon nästan lite kuperad ut. En landseer i bakgrunden, vi hann med att prata med Pia på kennel Rozcoez en snabbis, hon hade staffuppfödning tidigare, men är nu en landseer tjej för hela slanten
här är Ånnas storasyrra Bettan. Hon är inte alls avundsjuk på Ånnas uppmärksamhet, utan ogillar helt enkelt att behöva vara bland så många andra hundar, lite onödigt hälsar hon :-)
idag var det dax igen för Ånna att möta sin Duke på uppsalaslätterna. Att dom gillar varandra skarp behöver man inte vara speciellt skärpt för att se :-) Dom röjde fram som bara dessa underbara kolosser kan. Dessutom kan jag berätta att dom båda var helt tysta- inget "rottissnack" sas utan helt knäpptyst. Bara det dundrande ljudet av deras tassar mot gräsmattan hördes, och efter ett tag även lite flämtande andning :-)
sedan en liten påtvingad paus i kärlekslekarna- Ånnas husse Carlin håller här i Duke en stund
en glad fin kille :-)
den fina Ånna
en Duke som kikar efter oss när vi packar in hans tjej i bilen
och här ser ni hur tjusig man blir i pälsen av kärlekslekar,,,,bad står på Ånnas schema
Igår for Ånna hem till sitt - hon verkade helt förnöjd med det hela- samma självklara "hejdå" som hon sade "hej" när hon kom hit så att säga. Mjölken i princip helt borta och redo att tänka på annat var hon.
Vi tröstade oss med att köpa en julgran och klädde den utan några större missöden, julen känns som en tröst på många vis just nu. Lite tror jag att vi känner att vi vill kompensera oss från förra året då vi dessvärre inte hann med att julpynta alls, nu jäklar liksom :-)
eller jag vet förstås inte om de är beska, men goda är de inte i alla fall hälsar Ånna. Dock nödvändiga, mjölken nästan helt borta nu tack vare dem
tycker Ånna och det måste hon få tycka. Mjölkproduktionen går åt rätt håll i alla fall och ett par turer runt kvarteret om dagen köper hon, även om det dras en del på vägen hem. Men det måste ju faktiskt få vara jobbigt när det ÄR det så att säga. Allt är inte lätt och allt går inte över i ett nafs. Vi kämpar på helt enkelt
det är så sorgligt här hemma hos oss just nu. Fina fina Ånna fick en dödfödd liten tikvalp igår. Vi är tacksamma för att den lilla kom ut den normala vägen eftersom oddsen för det när det dels bara är en valp och dessutom död är väldigt små, det brukar ju sluta med kejsarsnitt. Men Ånna kämpade och kämpade och ut kom den tillslut. Vi känner oss så tomma Även om det förstås absolut inte är super ovanligt med kullar där valpar dör eller kullar med enstaka eller få valpar i så har vi ju haft oförskämd tur så ofta och så länge. När det sedan sker och då dessutom på en kull som var så oerhört viktig, sista chansen att få vår tiklinje att leva vidare, ett halvt liv med dessa rottisflickor har jag haft. Ska det vara slut nu, det känns verkligen i hjärtat
här en bild från innan valpningen när vi alla fortfarande var förväntansfulla...
Ånna mår fysiskt helt ok, hon ska nu idag få medicin mot all sin mjölk som bara rinner och rinner utan att kunna mätta de små magar så som det var menat.
måste förstås visa lite bilder på härliga Ånna! Hon är svårfångad på bild dock, måste ses live för att göras rättvisa- här syns ju mest en svart nos :-)
Kristoffer har förstås provmyst med hennes öron och är mycket nöjd
det högra är lika mjukt och skönt som det vänstra
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
|||||||||
2 |
3 |
4 |
5 |
6 |
7 |
8 |
|||
9 | 10 |
11 |
12 |
13 |
14 |
15 |
|||
16 |
17 |
18 |
19 |
20 |
21 |
22 |
|||
23 |
24 |
25 |
26 |
27 |
28 |
29 |
|||
30 |
|||||||||
|