Inlägg publicerade under kategorin U-kullen, födda 2004
när det gäller paketöppning så är Vera mycket hjälpsam, och skicklig på att få hål på de mest utmanande paketen :-)
titta här, ett perfekt hål för Alexander fingrar- så slipper man kämpa med snöret oxå
Vår älskade VeraPera, VildaVera eller som hon heter i stamtavlan SE UCH Garpenborg's Underverk, njöt av utställningen i söndags på samma Veraaktigavis som alltid.
Att njuta av en utställning om man heter Vera innebär att man:
OCH just i söndags ledde detta till att hon blev bästa veterantik av tre anmälda och sedan besegrade hon den söta veteranhanen. Om hon blev glad? Ja, precis lika glad som hon blir när hon kommer sist :-)
Här ser ni henne på mässan tillsammans med sitt barnbarn Garpenborg's Elise "Decibel"
Decibel fick VG och hade som hon ofta tyvärr har lite bekymmer med att hon glider in i passgång. Annars var hon förstås lika mysig som alltid, pigg glad & snäll som bara den, Söt oxå förstås! Tillika söta matte Lisa hjälpte oss i uppfödargruppen- varmt tack för det Lisa! och förstås tack för allt gott te och kaffe som vi fick i julklapp
Sedan en bild på Vera från idag, hemma på tomten lekandes med sin kong
Jag älskar denna hunden till döds- men det vet ni säkert alla redan :-)
vi hade en härlig söndag på mässan på alla sätt och vis. Som vanligt mötte vi mängder av glada staffemänniskor, något som man ibland kan glömma när man inte blickar längre än till sin egen rasring är att det faktiskt vanligtvis är oerhört god stämning runt just våra ringar, folk applåderar och gratulerar vinnarna och tex BIM vinnande tikens husse (johan sandström) skakade hand och gratulerade tvåan, trean och fyran. Allt ser faktiskt så trevligt och fint ut! Gud klart jag vet att inte alla älskar varandra (och fan vilken tur, hade inte stått ut med att leva i nån sådan värld) men vi kan ändå bete oss artig mot varandra när vi ses.
Och min uppfattning är att det är just såhär bra, nästan alltid, på utställningarna. Kan vi inte alla känna oss lite stolta över detta? Om nu någon någon gång struntat i att hälsa, eller snörpt på munnen och tittat åt andra hållet, så strunt samma, eller hur?! Att som i vissa andra ringar få applåder när man åker ut är ju faktiskt tusen ggr värre, att vinna och inte höra en enda applåd- medans taket lyfter när tvåan får sitt- ja det är mobbing!
Näe nu vill jag förstås grotta ner mig i alla våra valpköpare & deras hundar, vi är (som alltid) så jäkla stolta och glada! Sååå sluta läs här om ni är trötta på hjärtan och smilisar! :-)
LP1 Garpenborg's UnicornicoAtomico "Alfons" visades i veteranklass, och som alltid till perfektion av matte Sofia. Han mötte sin överman i en hane från Midnights och kom tvåa. Men erhöll CK! (för övrigt hans fjärde CK i år i vet.klass) och gick således vidare till bästa hane. Där han visades av duktiga Frida från Kennel Deveritas. Frida hade faktiskt Alfons på valpkurs för en sisådär 8år sedan, åh nu blir jag rörd
Alfons älskar att vara på utställning, har alltid gjort och kommer förmodligen alltid att göra. Han lyser upp som en sol och alla hans gråa strån som numer även täcker frambenen gör honom bara i mina ögon ännu vackrare. Han är så galet härlig att superlativen inte räcker till. I år har han förutom att han tävlat en del just i veteranklass blivit godkänd i anlagsklass viltspår, fantastiskt!
Sofia- du vet hur vi känner- kram på dig & grattis!
Barn & hundar trängs framför brasan på kvällarna. Eller egentligen är det hundarna som vill ligga där och barnen som mot sin vilja ligger och får kinderna grillade för att dom vill kela med hundarna. Förgäves försöker dom locka dem åter till soffan, men till ingen nytta. Envisast av alla är Vera, styrkt av sin ålder ruckar hon sällan på sig - hon vet att en bra plats framför brasan är bäst att hålla fast i
Mamma mina kinder BRINNER tjöt K missnöjt innan han försvann ur bild
dom ser ut Vera & Yoyo, detta är för ca 3år sedan. Vera var då 5år och Yoyo 3, min uppfattning är att hundarnas guldålder är just 3 till 5år, då är dom som allra bäst! Vilken guldålder människor må ha vill jag inte ens tänka på :-)
Hur som helst så var vi i Oslo för att para Yoyo med SE UCH, N UCH Dalstaff's Great Expectation "Cooper" fast då var han förstås inte champion ännu :-) Det var runt oktober 2009 har jag för mig, och lille K var liten Det var en lyckad resa kan vi konstatera så här i efterhand, tre fina E-bebisar blev resultatet och nu brevid mig sussar M kullen som ju är barnbarn till Yoyo & Cooper.
Men visst var det slitigt, förlorad arbetsinkomst, hotellövernattningar, samt mängder av stopp på vägen dit & hem då en liten kille på dryga året inte är så förtjust i att åka bil nån längre stund direkt. Jag minns hur svårt det var att få honom att somna på hotellrummet och jag som var gravid med Alexander mådde illa precis dygnet runt och ja,,,, alltså det blev ju bra tillslut, jättebra allting. Men om det var smidigt och enkelt och billigt? näe det var det inte.
Men självklart finns det oerhört mycket mer komplicerade och dyrare parningar, och parningar med betydligt sämre resultat, så jag menar inte på något vis på att vår var unik. Bara att jag sitter här och kikar på bilderna och tänker på hur det var då
en snabbvisit fick vi häromdagen av bästaste Marianne och hennes mycket goda vän Ullis- som jag bara känner till som "Ullis med Sockan" och Sockan är i detta fallet en hund :-) Och ja, självklart via facebook oxå- men detta var första gången live- väldigt angenämt måste jag säga! Vi hoppas på fler besök
här kikas det på N bebisar
sedan var det M kullens tur och sedan en fikastund när Irma & Vera fick mysa dom med Vera fungerar som vanligt som en identitetsskyddare då man sällan ser mer än henne
och kolla vad vi fick av UllismedSockan! TACK!!! Dessutom har jag helt glömt att berätta om detta för Matthias- blir en glad överraskning att vi har en massa kantareller i frysen :-)
gud vad vi är bortskämda!
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
|||||||||
2 |
3 |
4 |
5 |
6 |
7 |
8 |
|||
9 | 10 |
11 |
12 |
13 |
14 |
15 |
|||
16 |
17 |
18 |
19 |
20 |
21 |
22 |
|||
23 |
24 |
25 |
26 |
27 |
28 |
29 |
|||
30 |
|||||||||
|