joo dom ska vi inte förglömma att förtälja er om. Fyra hundar med vårat prefix startade, alla fick excellent och skötte sig fint men den enda som kunde stoltsera med ett CK var härlige Alfons. Han slutade även som BIR veteran :-) Det var inte galet mycket hundar anmälda, 10st rottisar och 19st staffar, men överlag väldigt fin kvalité. Utställningen hade varit lika trevlig som alltid och både Sofia & Marianne var nöjda med sina resor, något vi oxå är. Tänk vad galet lyckligt lottade vi är som har så goda vänner att dela vårat intresse med! Allt bara flöt på fint, trots att det var mkt att tänka på och fixa med. Inga finska champions men vi ser som vanligt till så mycket annat än vinster och vi vill förstås gratulera alla som det gick bra för-Grattis!

här en bild som Sofia tagit av sin fine veteran Alfons - han är verkligen i hennes hjärta, nu och för alltid   

STORT TACK SOFIA & MARIANNE FÖR ATT NI ÅKTE DIT OCH VISADE VÅRA TJEJER!

har dom det nu, Alfons, Totte & Irma - frågan är var Sofia ska sova?

Fröken Sofia Olsson styrde kosan mot Åland tidigt i morse, i caddyn gömmer sig LP1 Garpenborg's Unicornico "Alfons" - Garpenborg's Globetrotter "Totte" samt Garpenborg's Irma. Lycka till och ha det så skoj!        

kan man bli annat än glad när man ser dessa?

eller de här? :-)

tack mamma för alla fina blommor!!

och roligt hade vi i alla fall :-)

Upptäckte sedan att Veras mage blev större & större,,,så vi fick skynda in och tvinga henne att ta det lugnt resten av kvällen. Dels svalde hon väl en del vatten när hon plockade upp äpplena, men hon hade nog ätit en del plommon & nån sorts miniplommon som vi har mängder av oxå.

Stora vanliga plommon har ju dumma kärnor man ska vara försiktig med, de små miniplommonen är nog ingen större fara. Men det man kan säga generellt när dom får i sig sådär oerhört mycket vätska är ju att det finns risk för magsäcksomvridning, därför ska de vila och inte stoja runt. Detta kan drabba staff, det vet jag den hårda vägen då en valp vid namn Garpenborg's Oden som exporterades till spaninen och under sin första tid där lekte ute i värmen med sina nyfunna staffevänner, drack massor av vatten, lekte lite till, fick magsäcksomvridning och dog i bilen på väg in till veterinären.

men- nu till filmbevisen- och Vera mår prima idag - min stålhund :-)

vi hade förmånen att få pussa lite på Wita häromdagen, Wita heter ju RLD N Garpenborg's Wanessa och är som kanske bekant mamma till vår A och D kull. Hon är framförallt en dundertrevlig liten 6årig tik som man inte kan annat än tycka om! Vera & Wita är kompisar och dom verkar inte ens hälsa när dom träffas utan det är bara så naturligt, som om dom bodde ihop. Egentligen kan man ju tycka att de borde störa sig liiite på varandra då dom ju är lite lika till sättet även om Wita är mycket mer väluppfostrad, men icke. Dom är som två små bär som bara liksom sitter där på samma buske. Eller ja går på gemensam promenad och fikar med sina mattar kanske jag ska skriva.   

Wita är, iom att hon är mamma till A kullen, även då mormor till K kullen. Kalle uppskattade att få träffa sin mormor och lyssnade faktiskt på henne när hon ljudligt sade till honom att skärpa sig. Förvånad blev han och insåg att gråhåriga mormor visst verkade ha pondus :-) 

Klart vi passade på att fota Wita med sitt barnbarn   

och sedan allihopa tillsammans (yoyo var med husse på jobbet)

och sedan fikade vi och hade lite pusskalas   

första inlägget HÄR

först pressar sig Yoyo ner på/mellan sin mamma & lille Kalle, sedan biter karma henne i rumpan direkt när Kristoffer gosar ner sig och myser med hennes öra

men att någon skulle flytta på sig? nope, icke - ju trängre och varmare destå bättre :-)