Roar oss ofta med att följa rasen med hjälp av Avelsdata, gissar att samtliga kollegor gör det samma, men kanske inte alla valpköpare, därför tänkte jag att lite info kan vara skoj för er att se en del statistik. Som alltid med siffor bör man betänka att det är lätt att lura sig. När det gäller både ögon, HD/ED samt patella så registreras alla resultat, dvs om du ögonlyser din hund 1ggr per år så kommer den hundens diagnos, bra eller dålig, att räknas flera gånger

Men fasen ändå vad skoj att se att mkt har blivit bättre! Framförallt HD & ED men även att inavelsgraden minskat

Är osäker på om tabellerna kommer synas i bloggen men ska göra ett försök. (får göra ett nytt inlägg för hd och ed statistken! )

Nedan ser ni diagnoserna för ögonlysningar MED diagnoser

Datum för undersökningarna är: 2015-01-01 tom 2015-09-28

för att då kunna jämföra lite så kommer här hela 2014 års siffror

 2014-01-01 tom 2014-12-30

 2013-01-01 tom 2013-12-30

2012-01-01 tom 2012-12-30

 Samtliga staffar som undersökts för patella, totalt är det fyra med diagnos, två grad 1 och två grad 2 (här har samma hund undersökts 2ggr)

När det kommer till avel utgår jag från att 99% av oss alltid gör vårt allra bästa, det säger min erfarenhet mig :-) Klart att det hyfsat ofta blir knas, men det är en annan femma, uppsåtet är mer eller mindre alltid gott. Dock händer det förstås att vi glömmer bort att delge varandra information, alltid trist när det händer, men även här sker det väldigt sällan med flit. Finns så mycket man som uppfödare skall hålla i huvudet att någon halvsyster med bekymmer eller morbror som saknar en tand eller nåt ibland glöms av när någon frågar frågor likt "hur ser det ut runtikring din hane?" eller "är tiken och hennes släkt frisk" ja ni hänger med på vad jag menar

MEN det finns faktiskt helt uppenbara bekymmer vars existens är väldigt lätt att se OM någon lärt en att vara uppmärksam. Det kan vara uppfödarkollegor, rasklubb eller som nu i det fall jag ämnar beskriva: skk.

Oavsett vilket är nästan detta, det uppenbara, det mest komplicerade. För vi kikar ju alla på bilder av hanhundar innan vi bokar (i bästa fall träffar vi dem även i förväg) Ägarnas skyldighet att informera oss om något som ju faktiskt finns till allmän beskådan är ett klart gränsfall.

Om jag & Matthias väljer att para med en hane med ståndöron- måste ägaren upplysa oss om att dessa öron liksom står rakt upp när vi bokar parningen?

Bilderna finns ju där, på nätet, för alla att beskåda.

Och när man är på plats, och då i bästa fall upptäcker det hela, vad gör man då? Alla som inte vet om hur svårt det är att hitta en hane man vill ha, som inte förstår hur mkt planering och logistik som ligger bakom, som inte inser hur lätt man som uppfödare känner av spekulanternas iver och entusiasm (samt bokade semestrar och lyckliga småbarn som vill få en valp) och dessutom inte förstår vilken pressad situation man då befinner sig i, massor av mil hemifrån med en kollega och dennes hund- vars missbildade tå man precis upptäckt- förstår nog inte heller hur frestande det är att kisa med ögonen och låtsas om att man inte sett den där tån :-( Men vi andra, vi förstår hur lätt hänt det är att välja den enklaste vägen, och hur himla mycket man kanske i sitt hjärta hoppas att detta som man plötsligt upptäckt inte skall gå i arv- man intalar sig själv att det nog faktiskt är så, tån har nog "bara blivit avbiten av mamman" eller "legat i kläm i livmodern" Fast allt sunt förnuft på planeten säger en att det är bullshit.

Nå,,,nu gällde det en annan sak, som oxå syns på kort.

Tidigare har jag skrivit om kort svans, även om inåtvridna tassar,,, jag borde även skrivit om short toe samt tår som faktiskt står åt alla möjliga och omöjliga håll,,, men nu får det duga att bara nämnas som exempel på just fel som syns tydlig på de allra flesta bilder, ja ok svansar kan va svårt, men resten syns.

SKK har, sedan de reviderade sitt dokument som heter SRD på vår ras, staff, lagt till en text om andning,,, Tyvärr är det få av våra uppfödarkollegor som är medvetna om detta. De lever kvar i tron att det "bara" står om staffarnas tänder,,, men men så är nu tyvärr inte fallet, vi har alltså, istället för att "bli av med" vårt deltagande i dessa "särskilda rasspecifika domaranvisningar" fått ytterligare en orsak att bli kvar.

Själva blev vi bestörta när vi läste detta och började direkt undra vad som SKK sett som inte vi själva sett,,, Att det finns någon enstaka staff här och där genom åren som snarkat illa och fått en operation har vi förstås hört talas om, men att vara en ras med problem, problem så stora att SKK anser att domarkåren bör uppmärksamma detta?! Nej vi var förbryllade.

Men det vi nu sett på bilder, på nätet, av staffar - förbryllar oss än mer. Näsborrar som helt klart ser knipta ut, ja som om en osynlig hand nyper tag om näsan och kniper ihop dem lite. Det ser ut som att fenomenet är vanligare på hanar, och på hanar som ofta har hysat vackra rejäla huvuden. Men hur många av oss ser detta? Om ingen pratar om det, kommer vi inte då att boka in dessa hanar, helt ovetandes om det faktum att deras näsor mer ser ut som att de skulle höra hemma på en mops eller en fralla?

Nu är inte jag kvinna att veta om detta är en ren skönhetsdetalj, kanske måste det till mycket mer innan en hund får svårt att andas? Kanske ser resten av näsgången ut som en fyrfilig motorväg! Men kanske inte oxå,,,kanske inte.

Kanske har benämningen "knipta näsborrar" en orsak till att existera som benämning?

I så fall, ja då uppmanar vi er att hålla koll, ta med denna delen i er bedömning innan ni bokar en hane för parning. (för all del finns det säkert tikar med samma näsor, same same gäller dem förstås då)

Detta skrivs i all välmening, inget illa ment till de som nu är skapta såhär, ni som vill låna dem får förstås göra det hur mycket ni bara vill, men vi önskar bara att man till att börja med SER det. Och när ni väl sett det, ja då litar vi på att ni tar lika genomtänka och kloka beslut som alltid.

Kram på er alla kollegor!

obs bilderna är kraftigt beskurna för att ingen skall ta illa upp och/eller bli ledsen. De är inte tagna för att hänga ut någon och vi hoppas att det ej skall gå att se vilken hund näsborrarna tillhör. Om det går tar vi bort bilderna genast och ber om ursäkt i förväg. Men vi tror att alla som älskar rasen ändå förstår att syftet är gott, ej illvilligt på något vis.

Bilderna presenteras i ordningen, en knipt och en med normal storlek på näsbrorrana

Som ett PS vill vi tillägga att det såklart går att hitta bilder på hundar av andra raser som är oerhört mkt värre än dessa bilder på staffar, absolut. Men frågan är om vi ens ska jämföra våra staffars näsor med mopsars tex?

Hundarna och jag såg till vår förvåning hundar en bit framför oss när vi precis påbörjat vår morgonpromenad,,, det tog mig en liten stund innan jag insåg att det var Diana och hennes flickor :):) bara vi som e tokiga (eller smarta) nog att ge oss ut så tidigt :)
Nå vi fick en trevlig pratstund medan jag knatade runt i Solvalla skogen och Diana fortsatte hemåt

Glädjen över kennelns fjärde rallylydnadsmästare ligger kvar i kroppen på ett behagligt vis, tyvärr har vi även en unghund som vi fött upp som är mycket sjuk, och den oron ligger som en hinna över tillvaron. Som alltid är det hundra gånger värre för hundens familj (och för stackars hunden än mer, men det behövs väl knappast sägas) och det är svårt att hitta en balans mellan att ge stöd och ändå respektera familjens situation. Råd blir lätt till kritik trots att så ej var tanken och samtidigt förväntar de flesta sig, och med all rätt, mer än bara medlidande från sina uppfödare.
Vi tänker på er i alla fall och önskar att det fanns mer att göra

Många funderingar såhär på morgonkvisten. Till att börja med har jag idag likt många dagar funderat över försköningen av tillvaron som konstant pågår. Detta pratar många om förstås, då främst kring hur vi framställer oss själva på sociala medier och hur man lätt kan tro att alla har d så himla bra och är så jävla tacksamma hela tiden och då följaktligen har tokmycket att vara just tacksamma över. Att alla andra äter dunderekologiskt & närodlat och tränar himla genomtänkt i fina träningskläder och har galet mkt umgänge med härliga människor och hittar på väldigt mycket utvecklade aktiviteter med sina barn och dessutom hinner läsa en massa tjocka faktaböcker och såklart hinner de även åka på semester och njuta sådär lagom osv osv
Men eftersom jag är en helt manisk människa som egentligen bara bryr mig om hunduppfödning så tänker jag på detta fast då i vår lilla värld. Hur vi alla bara fotar extremt rena valplådor och aldrig i våra liv vill utsätta andra för att se vilket kaos som råder när man om morgonen kommer ner till 5st 7v valpar som lekt med och i sitt eget bajs sedan en timme innan man vaknat - och då går man (i alla fall jag) upp vid 4 tiden för att hinna med allt. Detta följer ju som en röd tråd såklart, tvättberg eller håriga golv och soffor eller nerkräkta mattor undviks att delges, likaså ångest nätterna som rider en när något strular med valpköparna & deras hundar, stressen inför hälsokontroller, alla kostnader man helst vill förtränga, dygnet runt jouren man har som dessvärre inte bara består av dessa glada utrop av "grattis" som ju är det som syns utåt.
Ibland måste man av hänsyn till andra inblandande lägga locket lite på, så är det förstås, men ändå. Ändå tror jag inte det är bra att vi skönmålar så mkt som vi faktiskt gör lite till mans.
Folk tror att det är ngt fel om hundvalpar är smutsiga ibland - att uppfödaren städat dåligt och är oseriös,,,man anmäler varandra lite för nästan vadsomhelst känns d som. Vanvård och misskötsel blandas ihop med en faktiskt helt naturlig del av att leva med djur (och barn) de smutsar ned! Och det är en omöjlighet att ha det lika rent hemma när man har hundar som de som ej har några kan ha! Även om man tillfälligt kan lyckas förstås :)
Att det oxå kostar på att ha många hundar verkar även det glömmas bort på ngt konstigt vis,,, folk verkar tro att vi som har många hundar bara samlar på oss dem och sedan bara strosar alla runt tillsammans för att sen badas inför ngn utställning nån helg här eller där! När sanningen är att det är ett enormt arbete som krävs för att hålla många hundar nöjda och tillfreds både fysiskt och psykiskt!

Verkligheten består av mer saker än prispallar och blänkande valpar på färgmatchade plädar - vi kanske får akta oss så att inte "vanliga människor" inte får en möjlighet att förstå det?
Vet ni att en gång när vi hade länsstyrelsen på besök en REGNIG dag på mitt & Dianas hunddagis så säger de med rynkade näsor: ursh det luktar hund här- det måste ni verkligen göra något åt!
Vad fan svarar man ens på det? Att vi genast skall säga upp alla hundar för att de faktiskt luktar hund om dem när det regnat på dem?

Nå, nu drar jag mitt lilla strå till verklighetens stack och berättar då att jag sovit ungefär i 5 timmar i natt, vaknade vid 04.30 och började med att städa en bajsig valplåda, fixa mat åt en hel armé, tog mig sedan ut på en lång (och förvisso trevlig) promenad på en dryg timme. Plockade bajs på tomten och väckte sedan barnen, nu skall de två hundar som av lite olika skäl inte kan gå lika långt få komma ut på sin promenad sedan är det dags för de andra två som ligger i hårdträning att köra lite intervaller på löpbandet :) idag skall sedan Matthias få ta hand om promenix nr 3 som består av delar av dianas flock som hänger lite med oss medan hon är på semester
Och rubriken då? Jo Lisa är nämligen den mest påfrestande att ha med då hon hela tiden byter plats i gruppen, hon hoppar och skuttar och hennes koppel blir kortare och kortare då det strasslar in sig i de andras - Frida benämnde det som den där grejen i en vävstol som far fram och tillbaka, väldigt träffande tycker jag. Skyttel heter den alltså :)
 

Ja hon far som en skottspole bland staffarna :)

Vår ljuvliga Irma blir snart mormor för andra gången då Urusla väntas valpa i nästa helg. Hon är ju sedan tidigare mormor till Garpenborg's Odettes valpar hos kennel Elielunds samt farmor till SE VCH, RLD N, RLD F Garpenborg's Ossian valpar hos kennel Bamiidas   

Eftersom Irma är världens gulligaste tjej så är vi galet glada över att hennes 1a kull överträffade alla våra vildaste förväntningar och dessutom håller för avel! För vet ni, ibland, när ordet utvärdering används till höger och vänster i de mest ogenomtänkta pretto sammanhangen man kan tänka sig och till slut ger mig ett illamående så känner jag att det bästa sättet att utvärdera ett avelsdjur är genom att räkna hur många avelsdugliga avkommor hen lämnar.

Nå, jag lämnar det därhän, för att ge sig in i den debatten kräver mkt mer tid än jag tror att jag kommer kunna åtnjuta närmaste tiden.

Nedan två bilder på just ovan nämnda Irma samt även Lisa på ett hörn   

när man är Bluefawn passar man extra fint på en sandstrand med blå himmel ovanför 

och jag & barnen samt Yoyo, Irma, Lisa, Wilma & Ursula är tillsammans här hemma på sundbyvägen, det har regnat ute sedan fyratiden på morgonen och ännu har vi inte vågat oss ut. Snart måste vi nog dock hitta på något för de yngsta har spring i benen, och egentligen är det väl bara jag & Yoyo som kan tänka oss att stanna längre i soffan :-)

Det är mkt som händer idag, mkt att känna spänd förväntan inför. Barnen har ett 7års kalas de gärna skulle vilja gå till redan nu, medans jag är spänd inför Dianas starter i rallylydnad idag (precis det var just regnet!) samt Kalle, Vera & Yoyo som kämpar i ringen i Tyskland. Europasieger idag! Skulle inte förvåna mig det minsta ifall vi har flera som är ute och tävlar men som föredrar att meddela oss när tävlingarna är över. Mitt hjärta tackar för det!

Huvudet är samtidigt fullt av vitspårsregler och uttagingssystem, vi har ju Cicci med Krut som redan erövrat ett 1a pris i öppenklass i år, samt förväntan inför mitt och Dianas återinträde i de djupa skogarna.

Nej, nu lite favoritbilder sedan åter till livet :-)

Alltså det vet ni ju att vi alltid är- stolta, stolta mest hela tiden tror jag många tycker :-)

Men det är vi, både över våra oerhört engagerade och kärleksfulla valpköpare likväl som vi är stolta över precis alla hundar vi fött upp, med eller utan skönhetsbrister och med eller utan prishyllor. Vi har fött upp i många år nu och har således många och mycket att vara lyckliga åt. Vi minns er alla, unga som gamla, doldisar eller rasspecialvinnare, döda som levande finns ni i våra tankar. Det är själva glädjen & kärleken i hundägandet som är själva ryggmärgen i vår uppfödning, den glädje vi själva har av våra egna hundar och den glädjen vi får förmånen att följa hos våra valpköpare genom de liv vi är ansvariga för att skapa.

Det är svårt att sätta ord på, och kanske räcker det med det försök jag nu gjort.

Med detta sagt vill vi uppmärksamma ett antal av våra valpköpare som under 2014 tävlat med sina Garpenborgare. Vi har haft många fler ekipage på banorna under året än dessa som nu visas nedan, men listorna bygger på att hundägaren själv rapporterar in sina tävlingsresultat samt att man är medlem i klubbarna i fråga.

Vi gratulerar ekipagen å det varmaste och vi kan lyckligt konstatera att det inte går att sätta in oss som kennel i något fack, vi är varken en kennel med utställningsinriktining eller annan tävlingsinriktning- vi säljer hundar till kärleksfulla hem! Vad våra valpköpare sedan gör med sin tid och sin kärlek till sina hundar är upp till dem, våra Garpenborgare är familjemedlemmar, en lojal kärleksfull kamrat att dela sitt liv med!

nedan Svenska Staffordshire bullterrierklubbens listor

Denna fantastiska kille sade precis att vi måste städa mer här hemma, för tänk om hundarna e allergiska mot smuts och tänk om de skulle behöva flytta härifrån!
Ja fy fasen det vore inte skoj höll jag med om och så tog vi fram dammsugaren <3

Vi vill oxå passa på att gratulera Kalle & Irmas dotter, Garpenborg's Titti "Iris" till att idag blivit BIR (inofficiell utst med 5anmälda Staffar) samt BIG3 - varmt grattis!!