garpenblogg

Inlägg publicerade under kategorin Funderingar

Av Maria - 6 december 2014 17:47

vet att jag återkommer till att det faktiskt finns en hund döpt efter mig och en av mina kanske midre smickrande karaktärsdrag, men varje gång jag känner mig mallig så tänker jag på den hunden och den uppfödaren. Förstår att jag upplevdes så (ja iof säkert även i presens) när jag som ung och engagerad kände det där ocharmiga behovet att förklara för andra hur saker & ting "låg till" men även min oförblommade lycka när det gick bra för hundar med Garpenborgs prefix. Samtidigt hade jag,och har fortfarande, ett närmast svärmiskt beteende inför människor som kan massor inom detta mitt favoritämne


Nå, för att vara tydlig inför det som komma skall, så ska det sägas att Matthias & jag känner oss lite malliga VARJE gång någon väljer att utöka sin familj med en individ från oss!


MEN ändå känns det ibland extra malligt, det kan tex vara när en valpköpare återkommer till oss en andra eller kanske tredje, fjärde gång <3 (extra extra mycket ifall kanske första hunden inte var helt frisk, och vi ändå lyckats hålla en fin dialog & kontakt) Eller när den lilla garpenborgsvalpen charmar fler än bara den närmsta familjen och vi får äran att sälja hund till en valpköpares mamma, syster eller kusin osv :-) :-)


och det jag skulle komma till var att när vi får förfrågan från uppfödarkollegor sträcker vi lite extra på nacken, och när det dessutom är uppfödare från andra raser, uppfödare vi kännerar och imponeras av- yupp då erkänner vi att mallighetsbarometern går i taket :-)


En sådan gång var just när välkända Lena Grundén Daniesson hörde av sig- hon och hennes man Magnus kände att de ville prova på en ny ras, hade bestämt sig för staff, och mailde till oss! Lena & jag har arbetat ihop i många år inom Sv Terrierklubben och även i olika kommittéer genom åren. Hon har fött upp både bullterrier & pudel, för att inte tala om påfåglar & får! Hon är rak och ärlig, varm och kunnig, engagerad och erfaren. Att hon dessutom har massor av humor och bjuder på sig själv och sin erfarnhet är helt underbart!

Nu har hon & Magnus en till familjemedlem vid namn Garpenborg's Ulv <3

Något vi är väldigt stolta och lyckliga för! Ulv har fått världens bästa liv


Lena, Magnus- tack för förtroendet <3

   


Vera från kennelns 1a U-kull charmar in sig som vanligt hos gästerna


       


Av Maria - 15 oktober 2014 15:16

Ang mitt tidigare inlägg om att (något raljerande nu) tävlings/inriktade valpspekulanter inte alltid är Guds gåva till en uppfödare :) och med det menat - inte alltid de "bästa" hemmen. Detta provocerade en del, mestadels tävlingsintresserade hundägare - något som inte var min direkta intention. Jag tyckte jag var tydlig med att ett framgångsrikt ekipage är god reklam för en uppfödare oavsett vilken gren vi talar om och oavsett vilken ras man föder upp.

I vår kennel tycker vi det är en ynnest att få använda de kontaktytor vi har till att uppmärksamma alla fina resultat vi har lyckan att ha. Tex här på bloggen eller i annonsering. Men vi vill även uppmärksamma alla de andra, de är precis lika viktiga <3
vårt mål är att alla de valpar vi föder upp skall få långa lyckliga liv hos familjer som älskar dem och hur detta uppnås är underordnat!
Kanske vårt gamla motto förklarar det bättre än alla mina utläggningar?
"Kennel Garpenborg- med rasen och valpköparen i fokus"

Jo kommentaren var det ja, klistrar in den samt mitt (snabba svar) nedan:


"Avlar man inte för tävling så bör man så klart inte sälja till folk som vill tävla. Min första hund köpte jag med det uttalade målet att tävla bruks, slutade med att jag har en hund som inte alls håller måttet för det jag ville göra (skottberörd, osäker). Han är så klart högt älskad och får ett bra liv ändå, men för mig som ägare är det så klart väldigt jobbigt att efter flera år av slit, privatträning och så mycket annat behöva ge upp det jag drömde om. Nu var det min första hund och jag visste inte riktigt vad jag skulle leta efter, i dag skulle jag välja en uppfödare med avelsmålet att föda upp bra brukshundar som duger till tävling.

Så föder man upp en bruksras tycker jag man ska vara tydlig med vad ens hundar duger till och vad de inte kommer kunna göra."

Maria
Onsdag 15 okt 14:44
Tråkigt att höra att din hund inte helt håller måttet för brukstävlan.
Problemet är dock så mkt mer komplicerat än att som uppfödare säga "vi avlar hundar för tävlingshem"
Eller då som du menar, att uttala det omvända. För jag gissar att du säkert berättade om dina planer för din hunds uppfödare - ändå blev det inte som varken du eller uppfödaren hoppades.

Om det vore så enkelt att en individ som själv tävlat, parad med en en annan framgångsrik individ skulle ge valpar som lämpar sig för det samma så skulle vi inte ens ha en debatt om detta.

det behövs ytterligare något annat, något mycket mycket viktigare än föräldradjurens framgångar för att få fram kvalitativ avkomma.
Därmed inte sagt att en framgångsrik hund inte kan lämna bra avkomma, för det är klart att dom KAN. Men sannolikheten ökar inte så dramatiskt som man lätt kan tro.

Jag tror att det vore klokt om vi även inom hund kan öka värdet av att faktiskt vara en bra uppfödare! En bra uppfödare är A och O - och består av oerhört många bitar där egna tävlingsframgångar inte alltid är en nödvändig komponent.
Det som däremot är nödvändigt är bl.a
1) förmåga att se framför sig vilka kombinationer som blir bra och som behövs för att ta den blivande avkomman ett steg längre än sina enskilda föräldradjur.

2) tid och ekonomiska förutsättningar att genomföra dessa parningar

3) hög social kompetens - inte bara för att FÅ låna de hanar man behöver utan även för att vara en attraktiv uppfödare för bra valpköpare

4) brinnande och aldrig sinande intresse för att lära sig mera om rasen och avel, helst även prestigelös så denna kunskap kan tas in från flera håll

5) stark moderlig/faderlig instinkt så man på ett bra vis kan och orkar ta hand om både mamma och valpar under dessa minst 8v som krävs

6) förmåga och mod att visualisera sina avelsmål samt att finna en strategi som tar kenneln framåt

7) förståelse för vikten av profilering för kenneln - hemsida- blogg- fb- kläder- beteende vid tävling mm

8) mental styrka att hantera motgångar och då framförallt valpköparnas motgångar

9) utrymme och tid till att ha fler än bara någon enstaka hund hemma

10) att lyckas få så många egenuppfödda hundar som möjligt utvärderade - och då förstås olika beroende på vilken inriktning kenneln har. Hos oss hd/ed/öga/MH/utst
Det är en enorm utmaning att få helt vanliga hundägare att ställa upp på att göra detta, och det börjar långt innan valpen är tingad. Allt för att nästa beslut som tas inom kenneln skall kunna vara så klokt som möjligt"

Sen går det att fylla på i listan :) såklart

OCH såklart oxå - det behövs även hundägare som tävlar! Tro inget annat :)

Av Maria - 12 oktober 2014 08:54

Kenneln hade en framgångsrik dag igår, på flera vis och jag tror att det för oss betyder lite andra saker än vad det kanske gör för många andra kennlar.

Att som kennel ha tävlande ekipage, oavsett inom vilken gren, är inte bara roligt och inspirerande utan även förstås bra reklam, det sticker vi inte under stol med. Men vi säljer helst inte till tävlingsintresserade spekulanter - det ska i alla fall inte vara det primära intresset. Och varför det? Pja till att börja med för att OM nu den tävlingsintresserade spekulanten verkligen tar sig så långt som till start så är det oerhört mycket som hänger på föraren och dennes erfarenhet,,,,omplaceringsfrekvensen är högre bland tävlings hundägaren än "vanliga" hundägare,,,ofta för att "hunden inte håller måttet" eller att "vi har inte klickat träningsmässigt"
(Ja helt ovetenskapliga observationer från min sida)
Men för valpens skull vill vi att den i första hand kommer till ett HEM, vilket intresse som hemmet har skall vara sekundärt till att familjen vill ha ytterligare en medlem <3

Sedan har vi aspekten med livet, ni vet det där livet som gärna har en tendens att komma ivägen för alla dessa fina planer. Byte av arbete, skilsmässa, flytt, sjukdomar, tvåbenta småttingar som dyker upp på scenen ja listan kan göras lång,,,mycket är det som kan komma emellan en hundägare och dennes möjligheter/lust att tävla. Då är det lätt hänt att bristen på dessa utlovade starter i allsköns hundsporter kommer emellan valpköparen och uppfödaren - som en blöt filt av ouppfyllda löften som gör att kontakterna parterna emellan blir allt annat än avspända. Och vi tror även att när sedan väl tiden dyker upp för dessa hundägare så har ofta intresset svalnat för tävling, ingen vill känna sig pressad (få i alla fall) och det gäller även om det är man själv som satt sig i situationen från start genom att lova guld och gröna skogar :)
Man lovar det man måste många gånger - ofta med goda intentioner - för att "få" köpa den där ljuvliga valpen

Och sedan, handen på hjärtat, vad är skillnaden mellan en en hund som tävlar och en som inte gör det? En matte/husses uppgift är att ge sin hund ett bra liv, hur detta uppnås är väldigt individuellt

Och lika lite som championat titlar ärvs så ärvs inte heller lydnadsdiplom eller rallylydnadstitlar, hade varit trevligt om det hade varit så dock :)
Ja, jag hör era argument nu, är medveten om dem :) "hur ska vi då kunna avla för mål öht?" "Tävlingsresultat är ett kvitto" osv osv
Det ÄR ett kvitto - men inte ett kvitto på individen i frågas avelsvärde. Det är ett kvitto på i 1a hand ekipaget som sådant, ägarens driv och lust, hundens kärlek till föraren och till att göra något roligt (på samma vis som vi hundägare får kvitton på detta hela dagarna i hundarnas vardag)
Det är ett tecken på rasens egenskaper och ett tecken på föräldradjurens förmåga som avelsdjur,,, i viss mån även ett tecken på uppfödarens förmåga.

Låt oss nu illustrera med ett exempel från gårdagen - Garpenborg's Ylle "Ulla" debuterade igår i rallylydnad. Ulla är 8år fyllda. Hon är mor till fyra valpkullar (Ö, C, H2 & J2) och hon är en helt oemotståndligt charmig och unik dam <3 Hon har tidigare i livet gjort ett strålande MH, ställts ut med trevliga resultat (ett par CK och placeringar i bästa tik genom åren) arbetat med sin matte på Hunddagis, gjort en fin insats i aveln för vår kennel men framförallt varit Dianas högt älskade familjemedlem.

Men så fick hennes matte Diana (egen företagare, fem egna hundar och nybliven ensamstående mamma) för sig att hon ville testa på att tävla. Sagt och gjort - Ulla, 8år, debuterade således och med 85p i första starten och en 7e plats kan man inte annat än bli imponerad <3 tårar i ögonen när vi tillsammans tittade på videon från tävlingen <3
GRATTIS!!!!
Men gör detta plötsligt att hennes avkommor vips fick bättre förutsättningar att själva tävla?
Hur kommer det då sig att många uppfödare påstår att så är fallet?

Vet faktiskt inte
Det vi däremot vet är att kaka söker maka och att framgång föder framgång. Dvs som uppfödare med ett specifikt intresse så lockar man lättare till sig valpköpare med samma intresse och när ett par hundar väl brutit ny mark (typ Josef & Wita inom rallyn) så vågar flera prova.

Oj nu knackar livet på här hemma och vi måste runda av, men måste bara nämna att vi inte kritiserar varken uppfödare som VILL sälja till tävlingsintresserade eller tävlingshundägare som omplacerar sina hundar, VI vill bara inte göra det. Det är ju samma som att vi helst inte säljer valpar till andra uppfödare :) och när vi gör det är vi medvetna om att risken för omplacering är stor. Det är ett faktum vi har full förståelse och respekt för. Men målet för oss när vi säljer valpar är trots allt att de skall komma till sina "föralltidhem"
(och om livet kommer emellan hjälper vi till så gott vi kan med omplacering)

Ta hand om er denna härliga höstdag så återkommer vi strax med ett mer traditionellt grattisinlägg för Ulla var inte ensam om att tävla igår :)

Av Maria - 17 september 2014 16:24

Är just nu innerligt trött på den väldigt märkliga tävling som heter något i stil med "vem kan bli Sveriges seriösaste uppfödare"
Tävlingen går i korthet ut på att den uppfödare som skrotat flest hundar vinner. Gärna skall de dömmas ut redan före de uppnår könsmognad. Allt detta då alternativet vore oerhört oseriöst (dvs att avvakta tills hunden till att börja med hunnit växa klart) självklart uppnås poäng enbart om hundens avelsframtid avslutas offentligt! Att enbart nöja sig med att konstatera det hela för sig själv är visst på tok för trist.

Uppfödare som aldrig bett om att deltaga i detta dras in utan hänsyn, och deras kombinationer nagelfars och alltid nås samma slutsats: oerhört oseriös kombination och syftet till att göra denna oseriösa kombination är även det ett oseriöst sådant (läs: pengar eller framgång i utbyte mot  hälsan/mentaliteten eller exteriören)
Genom detta uppnår man tydligen det önskade resultatet som i denna tävling betyder att man inte föder upp någon hund som blir sjuk/dum/ful. Och då utsätter man således ingen valpköpare för detta hemska att bli husse/matte till en sjuk/dum/ful vovve.

(Att detta innebär att man aldrig blir uppfödare eftersom ingen hund duger är något som tycks vara en parentes i sammanhanget. )

Ett av många problem som jag ser det, är att syftet är tokigt redan från start. Tävlingen borde gå ut på att bli den BÄSTA/E uppfödaren, vad det nu innebär i praktiken för var och en av oss, man bara kan bli. Vägen dit ser olika ut för oss alla, men en sak är säker, den kommer omfatta även individer som är/blir sjuka/dumma/fula! Dessa individer kommer vara lika älskade (om inte ofta tom mer) av sina ägare och det är HUR du som uppfödare tacklar detta som kommer avgöra hur Bra du är på att vara just hunduppfödare. 
Att vara uppfödare till friska och framgångsrika hundar är nämligen en väldigt enkel match - motsatsen däremot kräver en del. 

I en enkel värld skulle alla valpar som föds vara just det, friska, fina & sedermera även framgångsrika och de skulle förstås ha föräldrar som är lika fläckfria :) för att inte tala om att hel och halvsyskon till föräldrarna måste minst vara ua på det mesta, tidigare avkomma skall även de vara klanderfritt tjusiga på pappret,,, 

och på detta sätt fortsätter det och ibland undrar man om det ens finns något stopp? Finns det en gräns för hur seriös en människa ens kan vara? 


Som tur är så är kunderna, dvs valpspekulanterna i detta fallet, så oerhört mycket klokare än dessa "internetuppfödare" Valpspekulanterna har en sansad och realistisk bild av vad de kan förvänta sig av en helt vanlig, men alldeles underbar, liten hundvalp. De har oxå en rimlig uppfattning om vad de kan förvänta sig av en helt vanlig människa som råkar ha hunduppfödning som hobby, och bäst av allt: när man som uppfödare berättar om kullen, om föräldradjuren och de nära släktingar som man har kunskap om så förstår dom faktiskt. Dom förstår att det inte är realistiskt att alla alltid är ua på allt, de är faktiskt tom tacksamma över att få all denna info- jag gissar att det är ett av många skäl till att de valt att köpa just en renrasig valp :) och dom kommer älska denna lilla valp alldeles galet mycket- oavsett - och vi får äran att följa med på resan, ibland på avstånd och ibland tätt tätt intill <3 

och det är då jag återigen inser varför vi lägger ner all denna tid på vad vi anser vara världens bästa hobby! 


(självklart raljerar jag något när jag skriver sjuk/dum/ful, det förstår ni säkert, i ful kan världens sötaste vovve med bettfel ingå, eller en rastypisk hund som kanske är något högre än önskvärt i rasstandarden osv)


                           


Av Maria - 21 augusti 2014 22:04

Plockade (mot bättre vetande) en bukett med klöver i morse när jag var ute med hundarna - har svårt att låta bli när jag går över ängarna och ser alla blommor som fortfarande blommar. Fast sedan är d påfrestande att manövrera åtta starka pigga glada staffar med bara en hand längs vägen hem :)
Men nu njuter jag av dem, och av trötta hundar

Det finns så mycket att klaga över och uppröras över om man vill, men om man inte vill så går det att bara titta på en enkel bukett blommor och känna sig privilegierad <3

Btw så räddade jag & Diana en tax från att bli överkörd idag. När vi väl hittade ägaren (som inte ens undrade vart hennes hund var) så tog hon väldigt lätt på det hela och kallade hunden ung och dum, jag höll mig från att tala om för henne vem som egentligen var dum,,,

Nå den överlevde och jag och alla ni som läser har överlevt den här dagen - ta hand om er därute <3

En extra puss till min älskade Matthias idag- du vet varför <3

Av Maria - 15 augusti 2014 19:27

Vi har ju berättat för dem förstås, visat de två tunna ärren på min mage... Ikväll berättar dom själva och då lät det såhär:

Mamma, du kom till doktorn och så sköt han dig med en svimpistol så du svimmade, sedan öppnad han din mage med ett svärd. Sen tog han ut oss båda två och lagade dig med en limpistol

Pja, tänk om det varit så effektfullt och dramatiskt :)

Av Maria - 27 juli 2014 11:57

det är svårt som uppfödare att både lita på och att lyssna till vad naturen säger.

Ni vet all den där tiden som ägnas åt att först leta efter en lämplig hane, att sedan ta mod till sig att fråga, att planera när var hur, att göra reklam för den kommande kullen för att finna lämpliga valpköpare, kanske spara lite till en buffert ifall något händer tiken under valpning, semester planering, ja ni kan säkert själva komma på mängder av fler exempel.

Allt det där gör att så många så himla gärna blundar, eller i alla fall kisar för den bistra sanningen. Sanningen att när dessa två noga utvalda möts, ja då kanske inget händer,,, I alla fall inte det man hoppats på.

Det är faktiskt i den sekunden som ens moral/etik prövas! Vi vet alla vad lagen och SKK säger, vi vet oxå att ingen mer än de som är närvarande vid parningen vet vad som egentligen skett där i källaren, eller på baksidan av tomten,,,

Där står man ensam med sitt samvete.


I mitt tycke är tikägaren ansvarig för tikens väl och ve, i den mån de är med, hanhundsägaren skall se till hanens väl och ve. Och TILLSAMMANS har man ansvar, inte bara för själva parningen, utan även för rasens framtid. Högtravande? Ja lite, men ni som läser här ofta vet att jag lätt blir det :-)

Här gäller det att vara ärliga mot varandra, att hålla en öppen respektfull dialog.

Vad gör VI nu?


Vi ska ge er ett konkret exempel. Vår vän Susanne Hjort på Elielunds kennel lämnade sin söta tik Elielunds Love Ant här för parning med Garpenborg's Nelson.

Vi hade alltså ansvaret för parningen, och ansvaret för att informera Susanne om hur det hela fortlöpte.

Det som hände var att hanen lekte, och lekte och LEKTE. Timme ut och timme in med den snygga bruden. Något mer hände inte. Klart att en dag kan passera utan att man direkt blir orolig, men på dygn två måste man börja fundera på vart gränsen skall dras. När kastar man in handduken? Susanne och vi pratades vid flera ggr per dag och tillslut togs beslutet att tillfråga en reservhane (och inget ont i att vara det, vi har varit det flera ggr och vi har aldrig känt oss kränkta över det:-)

Klart att vi var besvikna för att inte tala om hur det var för Susanne, men så här är det att föda upp hundar!


Om hanen inte vill så vill han inte, om tiken inte vill så vill hon inte. Så enkelt är det faktiskt. Klart man kan locka och pocka- man kan försöka under flertalet dagar, man kan testa olika miljöer, byta människor som handhar parningen ifall man tror att det kan vara orsaken. Bra är oxå att ta en annan hane och se hur tiken reagerar på honom.

Men det man inte kan är att tvinga dem. Det är inte bara olagligt och oetiskt det är dessutom dumt.

Och vet ni? det spelar ingen roll vad progprovet säger! Man kan inte gömma sig bakom det och tvångspara hundar. Våldtäkt är våldtäkt oavsett om tiken har ägglossning eller inte


hur är det då med gråzoner? Klart det finns nyanser även här, klart att man behöver ha sunt förnuft och klart att det är en fördel om tikägare och hanhundsägare talar samma språk så att säga. Att hålla en hand under tikens haka? Att vara trygg och bestämd? Gränserna kan se olika ut för olika hundar, att våga låta dem leka även om tiken kan verka ovillig är viktigt, är man orolig för sin hane kan han få vara i koppel tills tiken verkar mer vänligt inställd. Men leken är oerhört viktig - beröva dem inte den!


nej nu ska jag sluta bluddra om detta, och visar istället bilderna på två myckjet glada hundar som hade ett par trevliga dagar tillsammans även om det inte blev några bebisar gjorda :-)

                 

Av Maria - 25 juni 2014 16:29

och en dålig hund kan ha vilken färg som helst,,,

egentligen kan jag skriva spaltmetrar om detta med färgerna på vår ras, om hur populatitet och ren färgrasism präglat, och fortfarande präglar debatten. Om hur konkurensen och egna preferenser leder till rena smutskastningen av oliktyckande. Om hur skrämmande lite fakta, för att inte säga helt obefintligt med fakta, leder till att väldigt många tycker sig veta både det ena och det andra,,,

men jag ids inte riktigt.

Blir istället bara ledsen och uppgiven.

Varför finns det så lite vetgirighet? Varför är det roligare att sprida lögner än att ta reda på hur saker och ting förhåller sig? Varför finns det så många hundägare och uppfödare som anser sig vara för mer än alla andra?


När jag for till Finland för att para med en röd (snäll, friröntgad championhane kan tilläggas) år 2002 så fick jag höra både en och två gånger att jag var oseriös. Idag kan man knappt förstå varför. Men då hette det att "du åker ju bara för att du hoppas på röda valpar, vad är det för fel på brindle valpar?" eller "det där gör du bara för pengarnas skull"

Båda argumenten är helt absurda, dels utgår det första från att det finns en färghirarki. Och att en färg således är bättre än en annan osv Argument nr två lika absurt det då detta var min första riktigt dyra parning jag gjorde. Två tur och retur resor med bil till helsingfors. Och eftersom jag en hade körkort så fick jag lura med mig körkorts&bilburna vänner. Ledigt från jobbet utan betalt fick jag ta och ja,,, nå strunt samma låt oss nöja oss med att säga att det hade varit både billigare och enklare att para med en svensk brindle hane :-)


nedan en bild på ett gäng fantastiska hundar- friska, snälla, glada, stabila staffar i en hel mängd av olika färger!

Tack Diana för att vi får låna dina brudar både titt som tätt <3

 

Den som själv är utan skuld kasta första stenen.

eller

”varför ser du flisan i din broders öga, när du inte märker bjälken i ditt eget?

Presentation

Fråga mig

17 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
           
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< April 2018
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards